Alltså. Jag drog igång en hel del odlingar på balkongen och
i odlingskragen förra året och tyckte att det var så himla roligt! Men jag
måste vara ärlig att säga att mot slutet skötte jag mina stackars telningar
väldigt dåligt. Som alltid med mig så har jag en riktigt dålig tendens att
tröttna på mina projekt. Lika stor iver jag har när jag drar igång dem, lika
lite bryr jag mig om dem på slutet. Så mot hösten stod ledsna, vissna växter
kvar på balkongen och jag iddes inte riktigt ta in krukorna och rengöra och
städa fint. Så de ställdes in i förrådet med jord kvar och lite ruffiga av regn
och vind. Till mitt försvar så hade vi hela balkongen full med växter som
skulle räddas från dräneringsdöden. Alltifrån sjukt mycket lavendel, iris och
hortensia till ölandstok och en mängd låga marktäckande växter. Detta ihop med
att jag sådde gräslök, sockerärtor, tomater, persilja och dill. Och potatis och
sallad i pallkragen. Och dränerade om huset. Så jag tappade det lite kan man
säga.
Därför tänkte jag att i år ska jag inte dra igång någon
odling. Vi har annat att göra med trädäcksbyggande, trallar, stenläggning och
gräsmattesådd. Och jag antar att när hösten kommer i år så har jag annat att
tänka på och pyssla om än massa plantor.
Men nu är jag där i alla fall. Med ett extremt sug efter att
så, odla och påta. Så jag tänkte att Okej, jag planterar i alla fall tomatfröna
jag fick av svärmor. Inget mer. Men nu har jag redan i tanken sått paprikor,
sockerärtor och kryddväxter. Och köpt smultronplantor och jordgubbsplantor att
ha på däcket. För det är ju så roligt under våren och sommaren! Däremot ska jag
INTE dra igång pallkragen iår. Nej, jag håller mig i alla fall till
terrassodling, i mindre skala än förra året. Och jag kan knappt bärga mig!
Förutom det så har vi ju svarta vinbär, röda vinbär,
jordgubbar, enorma rabarber, två plommonträd och en liten späd hallonplanta.
Igår plockade jag fram svartvinbärssaft ur frysen som jag gjorde förra sommaren.
Jag tror det var det som fick odlingsbegäret att rinna över på allvar. För det
är en så himla härlig känsla att äta egenproducerad mat! En stolthet och glädje
över det lilla. Över att bo i hus med trädgård och ha möjligheten. Och sen är
det fruktansvärt gott med ett glas iskall svartvinssaft!
Så nu är det jag som trotsar tidigare beslut och drar igång
lite odlingar även i år. Och jag ska försöka skärpa mig och sköta om dem hela
vägen ut iår är tanken. Det blir lite lättare när man inte drar igång så mycket
utan håller ner det till en lagom nivå att sköta om.
Dags att släppa loss de gröna fingarna helt enkelt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar