Min bror frågade oss för ett tag sedan: ”alltså kan ni inte
bara sluta renovera, måste ni göra något hela tiden! Lägg er på soffan och bara
va lite!”
Och jag förstår honom och håller med honom. För vi har
renoverat sedan förra våren nu och det börjar bli så tröttsamt. Förklaringen?
Den där satans dräneringen. Det känns ibland som att vi inte kommer någonstans,
och därför gjorde jag en tillbakablick. Man glömmer så fort. Och vi har
faktiskt hunnit med en hel del!
Det började en tidig vårdag förra året med att vi satt och
drömde om ett altandäck. Ett lite lagom projekt som man kan göra själv, inte
kostar så mycket pengar och inte tar så lång tid. Det där altandäcket drog
sedan igång denna renoveringskarusellen som nu har varat i över ett år.
För då kände jag att huset är ju odränerat och det känns
dumdristigt att bygga ett altandäck som man sen får riva om det behöver
dräneras. Istället för att dränera ”bara för att” så velade vi fram och tillbaka
om hur vi skulle göra. Kanske kan vi strunta i dräneringen och hoppas på det
bästa? Men nej, lite mäklartakter har jag kvar och vi ringde därför en
besiktningsman från Anticimex för att göra en fuktmätning. Vi hade inte känt
lukt eller sett några spår av fukt, men liksom för att vara på den säkra sidan.
Det visade sig att hans fuktmätare gav utslag när han borrat upp ett hål i
väggen i det rum vi idag har som sovrum. Då fick jag panik och bad honom borra
i alla källarväggarna. Det gav inga fler utslag men lukten vittnade om att vi
nog helst skulle dränera om.
Alltså den paniken och uppgivenheten. Vi såg
hundratusentalskronor flyga iväg och altandäcket kändes plötsligt väldigt
avlägset. Efter att ha haft hur många dräneringsfirmor som helst till att titta
på jobbet (en del kom aldrig trots löften) och de flesta var helt fullbokade så
började vi fundera på att göra jobbet själva, med handledning av bästa John som
har grävföretag och som lovade hjälpa oss.
Beslut togs och när våren var som finast så grävde jag upp
alla land, vi bröt upp all stenläggning och rev trappan ner till baksidan. Vi
rev verandan och grävde upp stora cypressträd. Grävde upp utebelysning och fina
formklippta träd. Vi slet alltså som djur. Vi som köpt en pedantskött trädgård
med minutiöst skötta land, fin trädgård och prydlig stensättning fick nu
förstöra alltihop. Det gjorde ont kan jag säga.
Sommaren sedan ska vi inte prata om. Som Samme slet. Herre
gud. Han slipade bort asfalt från väggarna, grävde grävde och grävde. Vi stötte
på så mycket berg. Berg som han grävde bort, fick spetta upp och som vi till
slut fick spränga bort. Vår trädgård visade sig bestå av enbart sand, vilket
innebar att hälften av det vi grävde rasade ner.
John kom och skulle påbörja det stora grävandet och då gick
så klart grävaren sönder. Allt sköts upp. Om det kändes uppgivet? Svar ja. Men
så en solig sommardag i juli kom hans bror Kalle med stora grävaren och grävde
upp hela trädgården. När jag kom hem från jobbet såg det ut så här. Jag minns
att jag undrade vad i helvete vi givit oss in på. Men höll mig lugn för att
inte vi båda skulle få panik. Vi stötte
på så många motgångar på vägen som jag inte ens orkar gå in på. Med lutning mot
brunn, avloppsplacering och dagvattenledningar. Men vi löste det! Vi rådfrågade
kommunen, rådfrågade John och läste otroligt mycket på internet. Jag hade god
nytta av min utbildning också kan jag säga.
Så vi dränerade efter konstens alla regler. Gjorde
singelbädd, lade nya rör, kontrollerade lutning, isolerade och tätade. Sen en
lika solig sommardag (jag minns att jag hade hög feber) kom Kalle igen och lade
igen hela skiten. Vi stod i gropen och korrigerade och han öste igen. Vi drog
dagvatten och kontrollerade lutning. Så plötsligt var det klart. Och jag ville
gråta av glädje och lättnad att det var över.
Sedan tog vi beslutet att vänta med att återställa
trädgården. För att vi helt enkelt inte hade ork och motivation nog. Då hade vi
hållt på med dräneringsprojektet hela våren och hela sommaren. Dessutom behövde
marken sätta sig innan vi kunde sätta plintar och lägga ny stenläggning, med
risk för att det skulle röra sig annars. Så Samme och hans bror byggde upp vår
gamla entre provisoriskt och sen har vi levt med den hela hösten och vintern.
Vi har levt med att trädgården bara är en sandig öken och försökt att inte
tänka på hur fint det en gång var.
När det sedan blev höst var det dags att börja det invändiga
slitet. För nu skulle källarväggarna rivas och bytas. All isolering skulle bort
och träreglar bytas mot stål. Golvet beslutade vi skulle fuktspärras när vi
ändå gjorde jobbet så ville vi göra det ordentligt. Så vi började riva.
Plastmattan på golvet hade ett lim som var nästintill omöjligt att få bort. Som
vi slet. Med barkskrapa, slipmaskin, spadar och hackor. Till slut hyrde vi
maskin från Cramo, men den gick nästan bet den också. Sedan väntade en lång
period med avfuktare i rummet för att säkert dra ut all fukt ur väggar och
betongplatta. I oktober kunde vi till slut påbörja uppbyggnaden av rummet igen.
Pappa målade fönster och dörr vitt, vi lade in platonmatta och parkettgolv,
satte nya stålreglar och nytt gips. Ny isolering ovan mark och slutligen satte
vi in en ny garderobslösning, ventilerade golvlister samt vit glasfiberväv på
väggarna. Vi köpte ny säng och lagom till jul var vi klara!
Sovrummet idag
Efter julledigheten var det dags att börja i nästa rum. Det
stora gillestugerummet. Nu hade vi fått veta att det bodde en liten bebis i
magen och då kom stressen på ett annat sätt. Jag kände att vi inte behöver ha
ett bebisrum klart när den lille kommer, men det ska fan i mig vara fuktsäkrat!
Så vi körde på. Rev väggarna (här behövde vi som tur var inte byta golvet
eftersom det var nylagt och fuktsäkrat) och byggde upp dem igen. Här var inte
heller fukten något problem vilket gjorde att vi inte behövde vänta på någon
uttorkning. Det gick alltså relativt smidigt och vi passade även på att måla om
tak och befintliga väggar i rummet när vi ändå var igång.
När det var klart, var det bara att gå på nästa rum,
bebisens blivande rum. Vi rev väggar och tog bort laminatgolvet. Här hade förra
ägaren slarvat och lämnat kvar rester från en gammal heltäckningsmatta. Smart.
Den skulle bort och återigen slet Samme som ett djur på kvällarna. Som den
satt! Vi hade lösningsmedelscocktails som ångade i hela huset och jag åkte och
köpte nya sliprondeller för att de slets ut. Men nu är det betongrent och inte
heller här var fukten ett problem. Dock står vi stilla här nu eftersom våren
har kommit och vi behövde börja med färdigställandet av trädgården.
Rum nummer tre får sig första omgången
Vi har valt att leja bort trädgårdsdelen, vi varken hinner,
orkar eller kan. Johns företag kommer och gör gräsmattan redo för sådd och det
känns så himla skönt att slippa! Innan dess ska vi dock ha hunnit bygga klart
stommen för trädäcket, ni vet det som startade hela karusellen. Det är det vi
(Samme) har hållt på med nu. Det är inte bara att slänga ihop ett däck;
eftersom vi inte har någon trädgård att utgå ifrån i nuläget så har vi fått
sätta marknivåerna allt eftersom och planera utefter däcket. Vi har även vår
entretrapp i anslutning till däcket, vilket gör att vi har haft en hel del
planeringsjobb för att få det att bli bra. Men nu är vi på god väg och stommen
sitter uppe och ritningarna för den nya verandan är klara. Snart kan vi förhoppningsvis
börja lägga trall och John kommer veckan efter påsk. Sedan kan vi så gräset i
tid. Och sedan kan vi andas ut lite igen.
Projekt altandäck precis påbörjat
Trappan ner till baksidan och gången från garage till däck
blir ett senare bekymmer. Det är inget akut och det hinner vi efter bebis har
kommit. Huvudsaken är att vi har en klar ingång och ett färdigt altandäck som
jag och bebis kan sitta på i juli :)
Att färdigställa bebisens rum blir ett höstprojekt, vi har
allt inköpt så det tar ingen tid, men det är heller ingen brådska. Bebis kommer
att sova inne hos oss i början ändå, så det känner vi ingen panik över alls.
Men ja, när trädgården är återställd och bebisens rum är
klart, då jäklar ska vi fira! Och det ska bli så himla skönt! Tänk vad en dröm
om ett trädäck kan ställa till med! :)
Men tacksamt ändå, så himla skönt att vi har gjort allt detta slitet INNAN vi
fick barn! Det hade ju aldrig gått annars, varken tidsmässigt, orkmässigt eller
ekonomiskt. Och så skönt att känna att huset är totalt fuktfritt när det ska bo
en liten där!
Så summa summarum, det har varit väldigt slitigt och jobbigt
detta året (och är fortfarande) men jag är SÅ glad att vi har gjort det! Och
förhoppningsvis får vi en ÄNNU finare trädgård när vi är klara, ett stort fint
altandäck, vi har fått ett superfint
sovrum och bebisens rum kommer bli kanon. Så inget ont som inte har något gott
med sig! :)
4 kommentarer:
Vilket jobb ni har gjort! Och vad fint det blir! Jag och Sigrid får åka ut till er sen i höst när er lilla har kommit och sitta på altanen i höstsolen :). Bjuder in mig själv lite haha ;).
Glad påsk!
Kram
Heja er! Vilket fantastiskt jobb ni gjort! Förstår precis vad du menar med att bättre att ha det gjort innan er bebis kommer! Vi måste ses snart!!!!
Tack Frida! Ja,och man glömmer lätt att det går framåt när man står mitt i det! :) såklart att ni ska, ni är mer än välkomna! :) detsamma till er, jag måste ta en tittapåsigrid-tur snart! (Bjuder in mig själv tillbaka;) )
Tack!:) ja det är så man blir trött bara av att läsa om det! :) ja det känns som att sen blir det nog inte mkt gjort;)
Ja det måste vi!! Vi sa senast igår att vi måste hitta lucka, kanske i valborgshelgen? S skulle kontakta din sambo ang datumspikning sa han ;) glad påsk på er! Massa kramar
Skicka en kommentar