Ventil

När jag sist skrev här inne så var jag arg. Trodde att jag mest var ledsen men när jag ser hur jag skrivit så ser jag hur ilskan sipprar fram mellan raderna och orden. Och jag var så jävla ilsken och arg så det är inte så konstigt att det speglades i texten. Arg för att jag tyckte och tycker att livet är så jävla orättvist och ilsken och ledsen över att jag aldrig mer kommer att kunna bli den sorglösa person som jag var innan. Den gamla banana som tänkte att det mesta ordnar sig och att sjukdomar och sånt händer alla andra. Den känslan saknar jag så otroligt mycket och det gör mig så arg ibland att jag aldrig mer kommer att få känna så.

Men. Det är givetvis inte alla dagar jag är ilsken, arg och ledsen. Tvärtom! Men ibland är det skönt att bara få det ur sig. Kloka F rådde mig till att använda bloggen som en ventil för att skriva av mig lite när det är tungt. Jag har varit emot det, eftersom jag inte vill förvandla min fina blogg till en klagomur och ett ställe med negativ energi och depp. Men hon hade rätt. För efter jag väl fått det på pränt i torsdags så kändes det mycket bättre.

Så ni som följer mig härinne kommer att få leva med att jag vissa dagar tycker att det mesta är nattsvart. För så ser mitt liv ut. Så tror jag i och för sig att allas liv ser ut, mer eller mindre. Vi har alla våra egna sorger, förluster och tragedier. Men i dagens samhälle där hela vårt privatliv sprids på nätet via facebook, bloggar, instagram, twitter och gud vet allt, så VET jag att det är många som känner sig tvingade att hålla uppe en viss yta, en fasad om det där lyckliga, fluffiga livet. Det där med underbara vänner, toppstylat hem, kanonkarriär, bästa kollegorna och härligaste after-worken. För att inte tala om hur otroligt bra träningen går. Och hur ofta man städar och lagar mat. Allt omringat av miljoner hjärtan. Känns det igen? Jag  tror dock att det är vi tjejer som är värst på detta tyvärr. För sen sitter man där en glåmig tisdag och läser om alla andras perfekta liv och får ont i magen. Men! Så blir det fredag och då sitter man där själv och skriver om sin kanonhelg. Och på söndagen tackar man alla för den underbara helgen. Gärna med intaggade namn. Så blir det hela en tävling i Bäst Liv Vinner. Jag dömer ingen, för jag är delvis likadan själv. Jag tror att jag bara sätter fingret på det som vi många känner ibland. Right?

Här inne kommer det vara en mer realistisk bild av livet, hoppas jag. Så som det faktiskt verkligen är. För livet, vardagen och det alldagliga kan faktiskt vara helt underbart det också. Det är något jag har lärt mig ännu mer efter allt som skett. Att ta vara på det lilla och känna glädjen i småsaker. Som att klappa en liten kattunge så han nästan spinner sig ur sitt skinn. Att stryka en sovande sambo i ansiktet och bli varm i magen av tacksamhet. Att komma hem till sitt hus och bara känna sig så hemma och trivas bättre än någon annanstans. Att ha fina vänner som faktiskt bryr sig. Som skickar fina sms så man måste gå ut och gråta en skvätt på jobbet. För just ja. Så himla blödig jag har blivit! Det är en biverkning sen jag blev sjuk. Känslorna sitter utanpå och jag har lika lätt att storböla av sorg som av glädje. Jag, som aldrig tidigare förstått mig på människor som gråter när de är glada kan alltså nu börja snörvla av ett sms. Ni hör ju:) På tal om det så är reklamen för Ronald McDonald barnsjukhus helt vidrig när hjärtat sitter utanpå. Blir tårögd v a r j e gång jag hör den och måste stänga av lurarna för att inte börja gråta på jobbet.

Helgen har varit toppen. I all sin välbehövliga enkelhet. Vi har äntligen börjat använda vårt härliga tvrum nere igen och tänt brasor och myst i filtar framför bra filmer med elden sprakande från spisen. Katterna älskar värmen och Loke har legat hoprullad på mattan framför brasan och gottat sig. Loke har varit ute för första gången i sele och förundrat jagat lönnlöv i solen och spattat omkring som en stolle över gräset. Jag har gjort så himla fina fynd på utförsäljningen på Alfs ryor (SÅ tråkigt att de ska stänga för övrigt!). Hittade fina tyger som ska bli tavlor i vardagsrummet och vårgardiner i köket. Och min eftertraktade sjua i betong! Jag har spanat in den länge och velat ha den men den har inte legat på priolistan med den dåliga mäklarlönen. Men nu så. Och den fanns kvar! Till halva priset fick vi den och det kommer bli så snyggt! Den ska ställas fram när jag får tummen ur att köpa ljung och höstdekorera blomlådorna. Sen kommer vi ha Backvägens finaste höstfasad;)

Idag är städdag. Och tvättdag. Och lämna in CV-dag. För jag har hittat mitt drömjobb nu. Helt galet och det bara skriker Banana. Jag vill så otroligt gärna ha det och jag ska göra mitt yttersta för att slå de andra på fingrarna. Håll en tumme är ni snälla!

Just ja. Vi har ju faktiskt handlat lite mer än bara tyger och huspiff. Vi har köpt ny bil! Åh, den är så fin! Vi är lite stissiga eftersom ingen av oss tidigare ägt något så stort, fint och nytt! Så vi har cruisat runt lite mest hela helgen och bara ooohat och aaahat över alla fina finesser och känslan av en ny bil. Underbart

Bilder på inköpen, inklusive bilen kanske kommer senare. Nu ska jag slipa till CV:t en sista gång!

Kram