Det handlar om droger

Så. Nu ska vi se vart jag ska börja. Ämnet berör mig starkt och åsikterna är starka. Språket kan därför halka då fingrarna skriver i hjärnans takt.

På högstadiet under en lektion i svenska fick jag i uppgift att argumentera och att möta eventuella motargument. Ämnet var "Mot legaliseringen av droger". Då letade jag fakta som en besatt och såg till att ha ordentligt med kött på benen inför argumentationen. Och jag vann. Slog ner alla argument enkelt. Varför? För att jag var grym på att argumentera? Kanske delvis, men mest beroende på att det är en så absurd fråga att argumenten för är helt vansinniga. Men ändå är frågan idag mer aktuell än någonsin. Överallt debatteras och diskuteras frågan. Frågan om ifall vi i Sverige ska legalisera droger eller ej. Om vi ska släppa lös vissa "mindre farliga" typer av narkotika eller ej.

Läste som ni minns en bok av Alakoski för ett tag sedan. "Håpas du trifs bra i fengelset". Läs den och kom sedan och säg att vi ska släppa lös narkotikan. För herre gud, det är ju inte farligare än alkohol och alkohol är ju också en drog! Och den är ju minsann laglig! Det är ett vanligt argument. Argumentet mot? Hade alkoholen varit en ny drog idag så hade den troligtvis aldrig tillåtits. Inte när vi har sett konsekvenserna. Missbruket, våldet och alla alkoholrelaterade brott som begås. Alla liv som släcks. Och alla anhöriga som plågas.

Och so fucking what? Räcker det inte med alkoholen då? Kan vi inte nöja oss med att den är laglig? Sup på och sluta gnäll! Varför ska det hela tiden testas nya gränser? Räcker inte det giftet som alkohol faktiskt är? Vi bedövar stora delar av hjärnan och kroppen slår totalt bakut dagen efter. Räcker inte det?

Jag lade mig en debatt om droger på en blogg för ett år sedan ungefär. En ung, smart tjej som var helt inne på mitt spår och som var skrämd över hur synen på droger har förändrats hos unga. Idag kan jag säga att jag känner flera stycken som har rökt på. Och det skrämmer fan skiten ur mig. För inte alls längesedan så hade jag knappt hört talas om droger, än mindre umgicks eller visste jag om någon som använde det. Det var "de andra" och "de farliga" som använde det. Idag har jag klasskompisar och kompisars kompisar som sitter och röker ihop med sina respektive en fredagkväll.

Men tillbaka till debatten som jag lade mig i. Jag dunkade tjejen i ryggen och skrev ungefär det jag skrivit här ovan. Vilka svar jag fick! Vanligast var att "vi i Sverige ska sluta vara så jävla rädda för alllt" "kom ut ur era jävla bomullsinlindade svenssonhus och ut i verkligheten""herre gud, vi snackar bara om att röka på lite, umgås och ha trevligt, till skillnad från att gå ut och supa oss redlösa på alkohol"

Ja det kan ju vara trevligt för er. Om man ser det ur eran egna personliga synvinkel. och ur eran verklighet. För många andra ser verkligheten helt annorlunda ut. Ett utdrag ur Alakoskis bok visar det ur en annan synvinkel. Hon skriver det så bra och så sant så jag väljer att citera henne:

"Ser dig i morgondiset, du ställer din klädpåse vid spåret, du pissar, du ligger och sover, du delar morgonsupen ,morgonsilen, morgonciggen längs spåret, och jag vill inte, men jag ser, att när vädret tillåter hånglar och knullar du längs spåret. Och hon som ligger där har inga tänder och ni har inte tvättat er och jag vill inte leva i detta samhälle. Att se dig och vända huvudet åt ett annat håll påminner om det värsta, och jag tänker att överdosen isåfall är bättre. Bättre än att jag ska passera dig varje dag, nyduschad, klädd i rena snygga kläder, på väg till ett bra jobb, samtidigt som du står där och äter smörgåsen du inte hann äta upp innan härbärget stängde för dagen. När jag passerar Stadsmissionens härbärge ser jag ett mattetal. En ekvation. Vi måste vara fler än hela Estoniasorgfolket totalt sett. Många fler. Och vi går under i hela världen, varje dag. Vi borde ha ett Narkotikaminne att söka upp och sörja vid. Och en massgrav för alkoholister borde grävas bredvid. Vi borde ha en mur att gå till, ett hus att träffas i, en famn att ramla omkull i. Narkotikan måste vara den största naturkatastrofen i hela världen tänker hjärnan, förstår hjärnan. Och det handlar inte om fri vilja, utan om drogens medbegär, odlingar, marknad, gerillor, pengar, presidenter och Holland har fel! Schweiz har fel! Och Storbritannien! De narkotikaliberala idéerna kommer från oss i den rika världen och har aldrig haft en bred anhörigrörelse i den fattiga världen och sfären. Vi anhöriga vill att myndigheterna ska lägga sig i, skriker hjärnan. Och hjärnan gråter, för vilken gång i ordningen, över att hur mycket staketskydd och fönsterlarm och grindar och galler vi än skaffar oss så slipper vi inte stölderna, som betalar drogerna, som säljs av knarklangarna, som odlas av fattigbönderna, som egentligen vill odla ris och te och ha mat för dagen till barnen, som de önskar ska få gå i skolan och lära sig läsa och skriva för att de inte ska förbli analfabeter. Hjärnan fattarförstår inte, och den tänker att världen inte får vara en holländs eller schweizisk eller svensk eller engelsk medelklass som röker hasch för skojs skull, ibland för att det är mysigt, för att de nog kan tänka sig det ibland, och som kan sluta röka när som helst, som ska vara de som resonerar, mobiliserar och instruerar poliserna och bekämpar kokainet, heroinet, haschet och amfetaminet. Inte var de som styr behandlingsvärlden, stiftar lagarna, för deras egenintresse är att ha kvar drogerna som personliga äventyr och utflykter i goda vänners lag. Världen består inte av fri vilja, tänker hjärnan. Världen består i huvudsak av fattigdom. Och förutsättningar till fri vilja, och där Sami, utgör du trampet i den trampade asfalten."

Läs hela boken och säg sedan att lite hasch är väl ingen fara. Nej kanske inte för dig. Men om 1 av 10 inte klarar av att sluta, Om 1 av 10 fastnar i missbruk. Om vi så tänker oss att 4 miljoner människor börjar röka på så innebär det att 400 000 av dessa kommer att bli missbrukare. 400 000 människor. Som alla har anhöriga i form av föräldrar, barn, syskon, makar och vänner. Vi kan räkna på fyra nära anhöriga per missbrukare. Det blir 1600000 anhöriga. Enmiljonsexhundratusen människor. Bara i Sverige.

Men rök på ni. Propagera för att det ska bli fritt så att det ska bli lättare för er att få tag på gräs. Tänk för guds skull inte på konsekvenserna för de andra. För de 400 000 och 1600000 som livet förstörs för. Vänd er gärna bort när ni ser utslagna hemlösa på gatan. Blundar ni så finns de inte. Viktigast är ju ändå att ni får en mysig fredagskväll.