Än finare var gårdagen och morgonen. Snälla fina S följde med ner till Halmstad igår för att lämna av mig vid bussen idag. Oskar Linnros igårkväll var som en härlig bonus. Ljudet var väl sådär och vissa låtar var sådär. Men så kom de där andra låtarna. De som gör honom till en av mina favoriter. Konserten avslutades med dunderhiten Från och med du. Mysigt, fint och väldigt speciellt att se live.
Imorse var resfebern och stressen enorm och S ifrågasatte min påstådda intelligens och smarthet. Jag kan ju vara den mest förvirrade personen som går i ett par skor. Dock ej att förväxla med tröghet;) Irrade efter nycklarna som en tok varpå S frågade om inte jag packade ner dem i backpackerväskan. Smart. Stängde av iPhonen och bytte till en gammal telefon som ska med. Men bussbiljetten låg på iPhonen. Bråttom bråttom. Men jag hann. Med marginal till och med! Pussades och kramades lite extra innan jag hoppade på bussen. Tanka närhet som kan plockas fram när saknaden slår in.
Därför kan jag sitta här nu, glad och förväntansfull efter fint hejdå. Tack för att du finns och för att du är du. Och tack för att jag får ta del av dig.
I öronen just nu går Winnerbäck och Horn varmt. Lyssnar in mig ordentligt inför kvällens konsert som jag tror kommer bli magisk. Två av de största i en av de häftigaste arkitektoniska miljöer jag har sett. Kan ju liksom inte gå fel. Horn med sina avklädda, ärliga och klockrena texter har hjälpt mig att förstå när det varit jobbigt. En av hennes låtar har gått på repeat och fått mig att inse att jag inte är ensam, jag är normal och jag kan skriva under på varenda ord i låten. Är därför helt säker på att höra denna låt live kommer vara så häftigt och verkligen skapa rysningar. Det gör den ju redan genom datorn idag. Winnerbäck å sin sida har länge varit en av mina stora musikaliska favoriter. Längtar så tills ikväll!
Längtar allra mest till imorgon, då vi ÄNTLIGEN boardar planet som tar oss ner till Aten. Så många månader av planering, förväntan och längtan är då äntligen över och det är dags att börja uppleva. För mig är resandet en livsnödvändighet och jag skulle inte för allt i världen vilja leva ett liv utan resor. Att resa är att uppleva, att njuta, att koppla bort och att se fram emot. Har rest väldigt mycket sedan jag var riktigt liten och har därför besökt många länder trots att jag är relativt ung. Resandet har därmed blivit som en drog och jag tror att jag har utvecklat ett missbruk (mycket hälsosammare än det missbruk jag skrev om i föregående inlägg). Har luffat i Thailand två gånger redan och nu är det så äntligen dags att ta på ryggsäcken och bege sig ut bland ryggsäcksfolket i Europa. Tack för att jag är född i Sverige, med förutsättningar som ger mig möjlighet att få resa och uppleva allt jag gjort och kommer göra. Nya kulturer, nya människor och nya länder och städer. Det bästa som finns. Som svensk besitter jag dessutom tryggheten i att veta att jag har ett hem att komma tillbaka till där det råder fred, demokrati och där vi lever i välfärd och rikedom. Naturen är närvarande och relativt oförstörd och luften vi andas är ren och klar. Jag har en utbildning och väntande karriär. Jag har mina nära och kära i livet och vi lever i relativ trygghet om man jämför med läget i många andra länder. Det är jag tacksam för. Men jag vill byta ut granar och björkar mot turkost vatten och palmer ett tag. Rödmålade trähus med vita knutar mot vitkalkade stenhus med blå fönster och dörrar. Edamer mot Fetaost. Föreläsning i O-huset mot badbåt runt Antiparos. Höstboots mot flipflops och bikini. Regndis mot värmebölja.
Dags att säga farväl för nu. Återkommer (förhoppningsvis) hem, brunbränd och fulltankad med nya minnen och upplevelser, i september. Ta hand om er, var rädda om er och njut de sista sommardagarna!
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar