Högt och lågt, djupt och ytligt

Sitter i soffan med korvstroganoffen puttrandes på spisen. Vi har precis varit och hämtat en IKEA-leverans hos I och R, tack snälla för hjälpen! Passade på att busa lite med söta E och inte att förglömma Harry och Doris som var på riktigt sällskapligt humör:) Nu är S iväg på fotbollstvkväll och jag har gjort ett storkok korvstroganoff så vi har lite matlådor till jobbet. Måste säga att detta verkligen är min paradrätt! Mammas har alltid varit min favorit, men jag tror ta mig fasen att jag har passerat henne:) Hemligheten är mycket vitlök, lite chilisås och en skvätt sambal oelek.

Över till något av mer allvarsam karaktär. Just nu är det väldigt mycket på en och samma gång i mitt liv. Det är givetvis mycket roligt på gång och jag har otroligt mycket roligt och spännande att se fram emot! Men. Jag ska inte sticka under stol med att det är mycket som är otroligt jobbigt just nu. Allt detta gör att hjärnan svämmar över av grubbel och tankar och jag är otroligt förvirrad och disträ. Jag har väldigt svårt att fokusera och jag är ganska ostabil i humöret.

En sak som tynger otroligt mycket är jobbet och lönesituationen. Jag tycker att jag har världens roligaste jobb, men jag tycker samtidigt att jag har världens sämsta lönesits. Jag HATAR att jobba på 100% provision. Jag hatar att behöva oroa mig så här, jag har trots allt pluggat i fyra år! Det känns så ovärdigt på något sätt! Jag hatar att jag följer med jobbet upp och ner. När det går bra på jobbet så mår jag bra och är glad, när det går dåligt, jag inte säljer eller kunderna är elaka så är jag ledsen och på uselt humör och mår jättedåligt. Jag hatar stämningen och situationen på min arbetsplats. Det känns som att vi är på ruinens brant hela tiden och balanserar och det känns som att satsningarna bara är temporära och besluten fattade i all hast. Det är så jag kan spy på det vissa dagar! Jag vet inte heller när det är dags att söka nytt jobb. Hur länge ska man ge det och hur ska man våga ta steget att bryta upp? Är man en quitter som ger upp så här tidigt eller är man en smart strateg som vill rå om sitt eget hus och säkra sin inkomst då ett hus faktiskt ger höga fasta kostnader? Åh denna ovissheten och obeslutsamheten tar kål på mig snart!

En annan sak, som tynger på en helt annan nivå och som är betydligt allvarligare är ett problem som dykt upp som jag inte vill vara helt öppen med här. Det handlar om mig och min hälsa. Jag har satt en sten i rullning som jag känner att jag inte har kontroll över och jag är så jävla orolig rent ut sagt. Var hos läkaren igår igen och djupare undersökningar har nu startarts. Men det ser inte helt okej ut och det skrämmer skiten ur mig. Grät och grät och grät igår på väg tillbaka till jobbet. DÅ är det tungt att ha ett jobb där det krävs en professionell yta vill jag lova. Det var bara till att torka tårarna, koppla på leendet och åka ut på visning och träffa kunder. Fy fan rent ut sagt.

Allt detta gör givetvis att jag sover väldigt oroligt och dåligt, vilket gör att jag blir trött, vilket i sin tur gör att jag har ännu svårare att fokusera. Vaknar så jäkla trött varje morgon, trots att jag inte går upp förrän halv åtta. S tror att min kropp kräver sömn just nu för att orka klara av de mentala påfrestningarna som råder i nuläget. Ibland undrar jag hur jag ska orka, ibland känns det så himla tungt så jag bara vill lägga mig under täcket och inte stiga upp mer.

Men som tur är så är jag en person som i grund och botten ändå är optimist. Jag försöker alltid att välja att se positivt på livet, att lära mig av alla motgångar och att försöka att se lösningar istället för hinder. Jag har otroligt mycket att vara glad för, vilket jag givetvis också är. S är som vanligt en klippa och ett enormt stöd när det blåser storm i huvudet och hjärtat. Utan honom hade jag inte klarat av det här så bra! Hans tålamod och hans styrkekramar när det känns som jävligast betyder allt. För det älskar jag honom också mest av allt. Det vi har, vårt hus och vår resa är otroliga ljuspunkter just nu och det är jag så himla glad och tacksam för!

Skönt att få ösa ur sig lite ångest. Min blogg är tänkt som min dagbok. Där jag kan ösa ur mig glädje och lycka, sorg och ledsamhet. Högt och lågt helt enkelt. Oftast håller jag ganska höga inlägg, idag kom dock ett väldigt lågt. Idag är jag glad att jag tog beslutet att låsa bloggen. Annars hade jag aldrig skrivit ett såhär personligt inlägg härinne.

Imorgon är en ny dag med nya tag och nya möjligheter. Framtiden har mycket spännande att erbjuda, och efter regn kommer solsken sägs det ju! Men idag tillåter jag mig själv att vara låg och ledsen, innan det är dags att borsta av knäna och sätta sig i sadeln igen och försöka fokusera på det positiva!