Oro

Jag kommer på mig själv hela tiden med att försöka dölja eller förminska den oron jag känner inför Vides operation som närmar sig. Känner att jag inte ska låta daltig och det finns ju så många riktigt sjuka barn och de föräldrarna har det riktigt jobbigt, detta är ju bara en enkel rutinoperation osv osv i all oändlighet.

Men varför hålla på? Jag vet ju inget annat och alla måste få ha sina egna sorger och bekymmer!

Så ja, jag är så jädra orolig inför operationen! Först och främst för att vi har flera anhöriga som råkat ut för hemska komplikationer och följder efter vanliga rutinoperationer i Värnamo. Det känns helt fruktansvärt faktiskt!

Jag är orolig inför narkosen, eftersom det ju faktiskt är så att varje sövning är en liten risk. Gud jag dör lite av att ens skriva denna mening!

Jag är också väldigt orolig inför hur Vide kommer att reagera INNAN han sövs. Han är försiktig och vill gärna ha koll på situationen och gillar inte nya miljöer och nya personer. Sjukhus och läkare harar han efter alla inhaleringar och astmakontroller som gjorts. Så det känns som en kamp och det kommer kännas helt fruktansvärt om han blir helt hysterisk strax innan han somnar! Av samma anledning så känns flera timmar på uppvaket som en utmaning!

Och sist men inte minst; min egna sjukhusfobi. Den gör ju att det är en skräck för mig att tänka tanken på att vi kan bli tvungna att sova över. En del av mig vill ju bara lämna över allt detta till Samme som inte är lika blödig och som framförallt inte har sjukhusfobi. Men tanken på att inte vara där är ju såklart också helt otänkbar! Och dessutom är Vide SÅ mammig nu igen så tanken på att lämna honom i sticket känns helt otänkbar den också! (OBS! Inte i sticket bokstavligt så klart, Samme är mer än väl  kapabel att ta hand om Vide, med bravur dessutom, men för Vides del är det just nu bara mamma som gäller!).

Jag är också orolig över hur dålig han kommer att vara efteråt, många säger att de är riktigt dålig och har SÅ ont rent ut sagt! Det gäller inte alla, men risken finns ju och tom 1177 varnar för mycket smärta efteråt. Usch alltså stackars liten, mitt mammahjärta gör så jäkla ont av tanken! 

Så ja, det känns tufft! Hur jag ska klara mig utan att bryta ihop när han rullas iväg sövd in på operation är en gåta. Fy fan.

Så. Det var dagens vältrande. Otroligt skönt faktiskt! 

Min älskade lille! Önskar att jag kunde ta den här operationen och smärtan åt dig!