I väntan på bebis

Nytt till bebbens garderob. Nallebyxorna är mitt absoluta favoritplagg. Dör lite varje gång jag ser dem!

Och ett litet urgulligt, unisexfynd från Tradera!

Åh. 

Sommarbarn

Först och främst vill jag säga att alla månader är bra månader att föda bebis i. Punkt slut. Om någon är osäker på ifall jag har rätt så fråga alla barnlösa som kämpar och kämpar och förtvivlat gärna vill se ett plus på stickan.

Jag har fått oändligt många kommentarer angående att vi ska ha barn i juli. Det finns några positiva och gemensamt för dem är att de har fått sommarbarn själva. Men resten är negativa. Har till och med fått frågan rakt ut hur vi tänkte när vi skaffar barn mitt i sommaren. (som att vi kunde välja liksom). En annan tyckte synd om vårt barn som måste ha sina barnkalas på sommaren. Hens dotter är född i juli och det var aaldrig någon hemma när hon skulle ha kalas. Typiskt, att vi inte tänkte på det!

Svaret är att vi inte tänkte alls, barn är små mirakel som kommer när de kommer (om man har tur) och för oss är alla månader bra bebismånader.

Men som en pepp till alla er som också kanske kommer att få sommarbebisar när det är dags så vill jag säga att det ur många synvinklar är världsbäst att föda på sommaren! Varför?

Det kan onekligen vara sjukt varmt att vara preggo på sommaren, men man kan också ha tur (som jag!) och det blir en kylig sommar. Då är temperaturen inga problem! Tvärtom är det en bonus med varmare väder eftersom man då kan klä sig svalt i långklänningar, tunna sommarkläder och knalla runt i bikini hemma. Dessutom, en brun gravidkropp är ingen nackdel; att känna sig både fet OCH blek är ingen höjdare! Man slipper också bekymret med vinterjacka; ingen superrolig utgift på slutet av en graviditet! Inte heller så smidigt att krångla i kroppen i bylsiga vinterkläder! Svullna fötter är ett problem för många preggisar och en del tvingas gå i foppisar mitt i vintern för att inget annat passar. Jag har kommit långt med flipflops och låga ballerina. Utan att få in snö i dem.

Det stackars barnet får fira födelsedag mitt i sommaren. Men fördelen med det (har frågat sommarbarn) är att de nästan alltid har soliga födelsedagar och kan äta jordgubbstårta med svenska jordgubbar utomhus. Familjen har ofta semester så alla är lediga och man går inte i skolan.

Att vara gravid över sommaren gäller ju även dem som föder på hösten. Min bebis kommer i juli sen är det över, men alla de som väntar smått i september och framåt får ju utstå sommaren de också!

Säsong för svenska jordgubbar och vattenmelonen är just nu prick lika söt och god som i Thailand. Behöver jag säga mer? Världens bästa, godaste, nyttigaste och vätskebalanserande preggocraving! 

Det känns generellt sett lite lättare att vara förstagångsmamma på sommaren. Vi har inte behövt tänka åkpåse, ytterkläder, mössor, vantar eller overaller. Man kommer långt på en body och filtar när det är högsommar. 

Semester. Att få barn mitt i semestertider innebär att man kan styra sin ledighet optimalt och slipper krångla med föräldradagar. Det går så klart att begära semester när man än föder, men det är onekligen smidigt när alla andra också ska gå och företaget stänger/drar ner tempot. Men det allra allra lyxigaste är ändå att pappan i huset kan planera sin semester och plocka ut utan problem! Det innebär att 4 veckors semester ihop med de tio pappadagarna blir 6 hela veckors tillsammanstid, utan att nalla på en enda dubbeldag! (Förutsatt att knyttis kommer som planerat).6 veckor ihop under knyttets allra första tid, dessutom på årets bästa årstid! Det känns så himla himla värdefullt!  

Så på frågan om jag kommer att testa alla knep som finns för att sätta igång förlossningen så är svaret ja!

Och som ni ser, det är inte så farligt att få ett sommarbarn alls, tvärtom är det ganska lyxigt! Och som sagt, alla månader är bra bebismånader och alla årstider har sina egna för- och nackdelar och till syvende og sist tar de nog ut varandra ganska rättvist!

V.37 (36+5)

Barnet v.37
Barnets totala längd är nu ca 47 cm. De allra flesta barn fixerar sig under sista delen av graviditeten, inte ovanligt från vecka 37. Nu betraktas barnet som fullgånget, det vill säga att det är färdigt att födas. Det väger knappt 3 kilo.

Mamma v.37

Den här veckan är lämplig tid att sluta arbeta. Nu börjar många kvinnor längta efter att föda. Det börjar bli rejält tungt och det är jobbigt att nattsömnen blir störd. Det är vanligt att känna förvärkar nu. Spänningen och förväntningarna stiger ju närmre förlossningen man kommer och det är dags att packa BB-väskan om det inte är gjort!

Egna reflektioner v.37

En fördel med att ha lite småskavanker (i mitt fall myom) är att vi har fått se vårt lilla knytte typ exakt dubbelt så många gånger som alla andra. Normalt sett görs ett ultraljud runt v.12 och ett runt v.18 och sedan är det bra så. Vi har som sagt haft förmånen att fått gå på tre extra ultraljud. Ett av dem var för att barnmorskan var osäker på bedömningen av den lilles hjärta eftersom mina myom låg i vägen och störde ultraljudsvågorna. De två sista har varit rena tillväxtultraljud där de kontrollerat myomen inför förlossningen så att dessa inte ska sitta i vägen. Det plussiga med detta är att de samtidigt har kollat tillväxten på vår lilla sparv och vi har därför fått information hela vägen fram i stort sett hur den lille har det där inne. I tisdags var vi inne på vårt sista ultraljud och nu är det en stor bebis därinne! Knyttet uppskattas väga runt 3 kilo nu och av sparkarna att döma så är hen stark och pigg! Vi har även vetat sedan ultraljudet i v.32 att hen ligger med huvudet neråt och den är dessutom fixerad sedan vecka 35 ungefär. Så ja, nu känner jag att den verkligen får komma när den vill! Den är så pass stor och räknas (enligt vårdguidens app) som fullgången nu! Om inte annat så är den det i övermorgon då vi kliver in i v.38…

Jag har ju varit sjukskriven men jobbar denna vecka på prov. Idag lämnade jag nya prover som var okej och det innebär att jag jobbar nästa vecka också. Men det är sista veckan! Jag kommer dessutom att använda mina sista komptimmar och sluta tidigare på eftermiddagarna varje dag nästa vecka så det känns okej ändå. Tiden går ändå fortare när jag jobbar än om bara går hemma och väntar! Men visst, jag ska inte sticka under stol med att det vore grymt skönt att vara ledig nu…

Midsommarhelgen hade jag mycket sammandragningar och förvärkar måste jag säga, men denna veckan har det typ stannat av helt! Jag hoppas så klart att bebis kommer innan BF, eftersom jag är sjukt plågad av värken på nätterna nu! Och det är tungt! Inte tyngre för mig än för någon annan men det är sjukt jobbigt att röra sig, vända sig och att orka med vardagen nu så två veckor innan hasde varit nice! Det skiljer ändå 4 hela långa veckor på att föda 2 veckor före än 2 veckor efter. Av rent sentimentala skäl så önskar jag att knyttet kommer tidigare så att Sammes bror med familj hinner träffa henom när de är nere i sommar. Annars dröjer det så himla länge eftersom de bor i Dalarna och är nere cirkus en, max två, gånger om året. Men just därför kommer väl lillsparven att trycka sig kvar därinne så länge som möjligt ;)

Bra datum att födas på i juli är 7 juli (140707) eller 14 juli (140714) tycker jag! Hör du det knyttet? :) Dessutom finns det sjukt många födelsedagar i vår släkt som jag gärna hade lyckats parera så att knyttet får en egen födelsedag och slipper dela! Samme, Isabell, min mormor, Sammes ingifta morbror, Sammes pappa och Sammes bror fyller alla i juli! Utspritt dessutom så det blir tufft att parera! :)

Givetvis är knyttis mer än välkommen vilken dag det än blir, men hålla en tumme kan man ju!

Magen v.37 (36+3) 

Återigen nykliad och röd;)

Och på tal om paket...

Jag beställde lite böcker förra veckan när jag var hemma sjukskriven. För att någon tipsade om att det kan vara bra att packa med i BB-väskan, om det blir utdraget ifall man får komplikationer och måste stanna kvar länge och partnern inte får stanna och bebis sover. Ja, vid en normal förlossning så förstår jag att jag inte kommer varken hinna eller vilja läsa bok, man har nog annat att göra;) Men ändå skönt just in case som sagt eftersom jag är en sjukhusklenis som nog dör om samme måste åka hem och jag stanna kvar själv.

Risken är dock att böckerna är utlästa innan det är dags. Jag älskar ju böcker och har nog något rekord i snabbhet på att läsa ut en bok. Så dessa böcker kommer nog mer troligt att vara bra tidsfördriv nu på slutet i väntan på bebis när man inte orkar mkt mer än att ligga i soffan. Eller sitta i solstolen. Läsa i solstol är en tiopoängare!

Och det finns inte mycket som slår känslan av att få hem ett gäng nya, oöppnade böcker som liksom knakar lite lätt när man öppnar dem första gången. Så mycket förväntningar man har och sakta men säkert slukas man in i en helt ny värld! (Om boken är bra vill säga). 

Denna gången försökte jag sprida ut det lite och inte ta tre deckare. Så det blev en   av varje. En hyllad bok om barnlöshet, en omskriven om ballongexpedition och en riktig tegelsten till deckare. Alla har fått bra recensioner och jag kan knappt bärga mig tills jag hinner och kan börja läsa!

Tacksamhet

Sitter i soffan och är allmänt blödig idag. Tack alla ni som peppar och hejar. Det är ju liksom inget synd om mig alls, verkligen inte! Men visst, lite kämpigt har det varit, men inte så farligt. Man liksom finner sig bara i det. Antar att det låter värre när man inte är gravid själv, för när man är i det så räknar man bara med att det är lite jävligt.

Just därför blir man så genuint förvånad och lite chockad över all omtanke. Tack fina ni! För pepp och styrka ni skickat här inne, via sms, telefon och besök. För erbjudande om handlingshjälp, vardagshjälp och bara allmänt sjukskrivningsumgänge. Och för paket. Jag som älskar paket! Paket från Z med brev, godis och (redan välanvänd) klänning att låna nu på sluttampen. Och paket med superfint armband och styrkekramar från I med familj.

Det sistnämnda blev så himla komiskt! Jag var nyvaken när samme kom in med det och hade inga glasögon och tänkte "har han hittar min handledsskena ute" och sen "Men, det är ju ett paketsnöre runt, åh det är någon som lånar ut sin handledsskena till mig så jag har till båda händerna!" 

Haha. Sån förvirrad preggohjärna som uppenbart har jävligt ont i händerna;)

Men tillbaks till ämnet. Tack igen. Det är just den där lilla omtanken som värmer så otroligt mycket. Som får ett blödigt preggo att gråta lite. Och som får en att högt värdera sina vänner. 

Dröjande sommarvärme

I midsommartider svämmar sociala medier över av uppdateringar (som vid alla större högtider, såklart). Många har iår påpekat kylan. Att det var svinkallt. Nyhetsprogrammen försöker peppa och säger "snart, snart kommer sommarvärmen, håll ut!" 

Jag har en sambo som håller på att frysa ihjäl på nätterna och sover med extra filt eftersom jag vill ha fönstret lite öppet.

För vet ni jag fryser inte! Jag njuter av den här svala temperaturen och konstaterar chockat att vädergudarna har lyssnat på mina böner! Jag är så himla tacksam över att vi inte har högtryck. Så mkt bättre jag sover tack vare det! Och svullnaderna tackar också.

Så jag njuter i hemlighet över det kalla vädret och hoppas att det hänger i ett tag till. I ungefär 3 veckor till vore toppen! Sen kan det få bli sommarvärme!

Midsommarafton

Vi hade en supermysig midsommarafton som dessutom passade en trött höggravid tjej perfekt! Solen sken, midsommarstången restes på Grännaberget med storslagen utsikt över Vättern. Vi picknickade på bubbel, jordgubbar och hemmagjorda baguetter och njöt av utsikt och sommarkänsla.

Väl i Huskvarna sov jag en timme, helt slut efter backar och stigar på berget. Så himla skönt!

När jag vaknat till spelades det kubb, åts smarrig midsommarmat och spelades kort till in på midsommardagen. Vi kom hem när det började ljusna igen (!) vilket jag ska erkänna kändes lite panikartat eftersom jag vaknar 07.00 v a r j e dag..

Det gjorde jag även idag med extremvärk i händerna efter att ha hållt igång så igår. Men jag lyckades faktiskt somna om till kvart i tio i soffan! Rekord! 

Nu blir det en himla skön dag med noll måsten, mysbrallorna på och senare grill i Gislaved. Och nej, det blev alltså ingen midsommarbebis för er som hade gissat på det! ;)

V.36 (35+5)

Barnet v. 36
Barnet lagrar upp fett inför livet utanför livmodern. Det börjar förbereda sig på att födas. Det tränar andning, men inte när det sover djupt. Barnet har nu längre perioder av både sömn och aktivitet. Det rör sig lika ofta som förut men kan inte ta ut svängarna på samma sätt. Fosterrörelserna kan därför ändra karaktär till mer buffande knuffar. Man ska känna fosterrörelser varje dag och vid minsta tveksamhet kontakta sjukvården direkt, natt som dag. Njurarna är nu färdigutvecklade och barnet har blivit ca 47 cm långt och väger i denna veckan ungefär 2,6 kilo.


Mamma v.36
Är detta första graviditeten har barnet förmodligen fixerat sig i bäckeningången nu. Man kan ha svårt att sova, behöver vända sig ofta och drömmer ofta kraftiga och mycket tydliga drömmar. Det är mycket som ska bearbetas inför förlossningen och det nya livet. Fortsätt vila ofta, de sista veckorna kan kännas tunga och långsamma. Det är vanligt att man nu har gått upp 12-15 kilo och man kommer att öka ytterligare något kilo under de sista kvarvarande veckorna.


Egna reflektioner
Oj. Denna veckan har varit minst sagt turbulent och orolig. Jag startade ju veckan med att visa upp skyhögt blodtryck och extremt svullna händer och fötter. Barnmorskan ordinerade akut sjukskrivning och gav order om viloläge fram tills idag då jag träffade läkare och lämnade nya prover. Glädjande nog var det fortfarande ingen äggvita i urinen och blodtrycket hade sjunkt något. Det är fortfarande högt, men inte så kritiskt högt som det var i måndags. Det innebär att jag inte behöver läggas in; jag har visat att kroppen svarar bra på vila. Jag får vara kvar hemma och har fått stränga order om vila, att vara uppmärksam på huvudvärk, flimmer för ögonen, värk i magen eller minskade fosterrörelser. Om något av det inträffar så måste jag ringa in direkt. Igångsättning väntar endast om värdena skulle sticka iväg uppåt igen. Så jag ska med andra ord vila och avvakta. Jag ska fortsätta lämna prover en gång i veckan och är ordinerad sjukskrivning fram till förlossningen. Det dumma är att man inte får sjukskrivning sista 4 veckorna, alltså måste man ta föräldraledigt. Lite surt kan jag tycka!


Jag planerar dock ändå att gå in och jobba antingen halvtid nästa vecka eller att i alla fall gå in de två första dagarna. Detta för att avsluta pågående arbete på ett schysst (och avstressande!) sätt. Visar sedan proverna nästa vecka att blodtrycket stuckit iväg igen så går jag så klart hem heltid. Däremot v.27 tar jag föräldraledigt helt. V.28 sen går jag på semester så det är ju som tur är bara 2 veckor det rör sig om att jag måste styra om lite.


Idag är det den 19 juni, beräknat förlossningsdatum är ju 19 juli så nu är det nära! 30 dagar kvar prick idag! Men som sagt, nu har allt ändrats i och med blodtrycksläget och jag är medveten om att det kan bli aktuellt med igångsättning prick när som helst när vi går in i v.37 nästa vecka och barnet räknas som fullgånget. Så vi får väl se! Just nu vill jag bara att detta ska vara över; jag vill ha bebis på utsidan och veta att allt är bra och jag vill att min kropp ska få återgå till normalläge och återhämta sig. Ni kan väl hålla en tumme att jag slipper gå över tiden i alla fall..


Magen v.36 (35+3) (nu tycker jag den har slutat växa!)

Snopet

Idag var det dags för rutinbesök hos barnmorskan. Samme var med eftersom förlossningsbrev skulle skrivas. Som ni kanske minns så skulle jag kontaktat barnmorskan förra veckan när svullnaden blev så grotesk och värken i händerna kom. Men jag struntade i det och tänkte att det räckte med att jag ju ändå skulle dit idag.

Dagens besök slutade i akut sjukskrivning på grund av hotande havandeskapsförgiftning. Blodtrycket var skyhögt och jag är nu ordinerad sängläge tills på torsdag. Då ska jag tillbaka och träffa läkare och lämna nya prover.

Även om jag ju inte mått så bra och haft det på känn så kom det ändå lite som en chock. Särskilt sjukskrivningen och att den började omedelbart. Jag håller ju i möte i morgon, ska organisera och skicka färgprover inför 2015 och sätta artikelnummer på nya serien! Så det känns sådär att bara inte dyka upp imorgon. Samtidigt som jag såklart vet att de löser det ändå!

Så det är blandade känslor; en del av mig känner mig som en skolkare som är hemma eftersom jag ju inte känner mig sjuk så sett. Den andra, större delen av mig, har otroliga skuldkänslor mot bebisen att jag inte tog varningssignalerna förra veckan på allvar och sökte hjälp direkt. Jag fick bannor av BM som sa att nästa gång kroppen larmar så ska jag ringa in direkt!!

Så här ligger jag. Och hoppas och ber till gudarna att värdena blir bättre till på torsdag efter några dagars vila. Annars väntar inläggning på sjukhus och det vore katastrof för en sjukhushatare som mig! Så håll en tumme att kroppen repar sig nu!

Är väldigt skör och ynklig idag pga ovanstående. Längtar så efter Samme som är på sommaravslutning. Vill bara kramas och höra att allt blir bra!

10 saker jag längtar efter

1. Först och främst, det allra största och viktigaste och seriösa längtet, det här; 

2. Att kunna springa, gå, hoppa, åka inlines och spinna. Att kunna röra sig helt enkelt!

3. Att kunna sova på mage. Eller att kunna sova överhuvudtaget!

4. Att kunna andas igen. Och därmed kunna sova och inte snarka.

5. Att bli av med all denna vätska! Och därmed kunna ha fler skor än bara ett par  ballerina. Och slippa stödstrumporna. Alltså det ska bli ljuvligt! Att slippa värken på nätterna, lindade händer och att få på ringarna igen.

6. Att se mina fötter. Och mitt underliv. Bikinilinjen är skev alltså!

7. Att gå utan att vagga fram. Och utan att det skär som knivar i rygg och bäcken (vi snackar fogarna här!)

8. Ett glas rött vin. Ingen förklaring behövs.

9. En salami och brie-ciabatta från Stigs. Alltså det har varit den största cravingen och helt förbjuden! Det ska jag kräva av S i push gift efter förlossningen. Här snackar vi inte smaragder och diamanter som de stora stjärnorna får/kräver. Allt jag kräver är en biltur ner till pelikanen och hämta en liten macka! ;)

10. För att understryka att denna lista inte ska tas på för stort allvar så är punkt tio samma som punkt ett. Att få träffa mitt barn. Att få uppleva det stora som sägs ska vara det största i livet, för första gången dessutom. Magiskt! 

Måtte dessa sista veckor gå fort nu!

Magen vecka för vecka

Jag har sammanställt ett kollage på hur magen har växt de senaste 20 veckorna, från vecka 14 till vecka 35. Det har hänt en hel del ändå!

V.35 (34+4)

Barnet v. 35

Bebisen väger nu cirka 2,5 kilo och är knappt 47 cm långt. Det centrala nervsystemet är snart helt klart och matsmältningsapparaten är nästan färdigutvecklad. Barnet fortsätter att lägga på sig vikt och fyller nu ut nästan hela livmodern. Livmodern har nu blivit så hög att den når upp under revbensbågen. Barnet har inte mycket utrymme att röra sig på längre.

Mamma v. 35

Nu ökar man snabbare i vikt, upp till ett halvt kilo varje vecka. Av det går cirka 300 gram till bebisen. Många mammor har nu ont i ryggen och bäckenet. Barnets tyngd får bäckenet att vidga sig inför förlossningen. Nu är det dags att gå igenom förlossningsbrevet med sin barnmorska.

Egna reflektioner

Nu är det tungt! Kroppen är SÅ svullen och värmen gör det helt olidligt. Har redan skrivit om svullna händer och fötter och nu sover jag med båda händerna lindade om nätterna. Det hjälper faktiskt mot värken, men gör å andra sidan att jag blir så sjukt varm och att fingrarna är helt bortdomnade på nätterna. Lindar gör man för att hålla handlederna raka, eftersom det är svullnad i handlederna som gör att nerver kommer i kläm som orsakar värken. Kan händerna då böja sig (vilket de gör när man slappnar av på nätterna) så kläms nerverna ännu mer och värken blir då värre. Därför lindar man! Eftersom lindningen har hjälpt så har jag heller inte ringt BM, avvaktar till inbokade besöket på måndag så länge jag känner bebisen.

Jag tycker att det är lite smått läskigt att bebisen rör sig så mycket mindre nu, svårt att veta vad som är normalt och inte tycker jag! Men jag har bestämt mig för att vänta till på måndag som sagt, och försöker så länge att verkligen känna efter minsta rörelse så att jag vet att lillknyttet lever. Och än så länge känner jag hen varje dag, om än mycket mindre än tidigare. Igår var dock ett undantag, då bökade hen runt som en galning i magen! Väldigt skönt så klart!

Jag längtar så otroligt mycket efter att få träffa vår lilla bebis nu! Känns som en evighet kvar! I helgen kom dessutom sista bebisen som var på tur före oss! S och M fick en helt ljuvlig liten dotter och det innebär alltså att vi är näst på tur! Aaah! Tycker inte det var längesen jag skrev att det var sex bebisar före oss, nu har alla kommit! Lilltjejen som kom i helgen kom dessutom 3 veckor för tidigt, vilket fick oss att inse att om vi följer samma spår så har vi vår bebis hos oss om 2 veckor! Så sjuk tanke!

Så ja, det är dubbelt, ena stunden känns det som att det är en evighet kvar, andra stunden helt hisnande nära! Spännande är det i varje fall att veta att bebis kan komma närsomhelst nu! Av denna anledning så ska jag försöka få magen gipsad nu i veckan, innan den är borta! Jag har också tänkt packa klart BB-väskan inför midsommar (som ju är redan nästa vecka!) eftersom vi inte kommer att fira på direkt hemmaplan och jag därmed kommer få åka in till länssjukhuset om det skulle bli panik. Skulle vara så nesligt att inte ha ett smack med sig då! Så lika bra att packa tänker jag. Speciellt eftersom att en kollega till mig berättade att de födde 6 veckor för tidigt helt utan förvarning och han varit ute och festat samma kväll och fick lite lätt panik där på natten! De tänkte ju att det inte var någon fara eftersom det var så lång tid kvar. Vid midsommar har vi 4 veckor kvar bara, så ja, jag packar i helgen! :)

Över lag är vi välförberedda och har det mesta klart, vilket känns väldigt skönt eftersom jag är så tung och trött nu. Är inte så stresstålig och i pysslarmood om man säger så! Väldigt skönt att bara gå och småpilla lite med Knyttets saker: tvätta små kläder, tvätta filtar, montera ny byrå och vika in kläder. Imorgon ska vi förresten till socialförvaltningen och skriva under faderskapsintyg! Har fått tips av kompisar med barn att det är något som är skönt att ha gjort INNAN bebis kommer. Så det ska vi göra! På måndag är det dags att gå igenom förlossningsbrevet med barnmorskan så i helgen ska vi försöka samla ihop våra tankar och önskemål vi har.

Så ja, livet puttrar på och vi väntar på vår lilla skatt nu! Det kan tyckas vara lite gnälligt just nu för det ÄR jobbigt att vara preggo i värmen! Att svullna så sjukt mycket, vara tung och detta kombinerat med den sjuka nästäppan på eftermiddagar/kvällar. (Tack gud för Nezeril, hjälper direkt!). Men så klart när man tänker på belöningen och orsaken till krämporna så är det värt det 1000 gånger om! Det går inte en dag nu utan att jag tänker på det hisnande att vi snart snart ska få träffa vårt barn. Vår lilla mirakelbebis som kommit till trots att jag i stort sett bara har en producerande äggstock. Det är helt otroligt och för det är jag tacksammast i världen!

Magen v. 35 (34+3)

 Nu tycker både jag och S att magen har stannat upp eller till och med minskat! När jag jämför mot förra veckan så ser jag anledningen; den har ändrat form igen! Den har konstigt nog liksom blivit högre och rundare!

Körv

Nu är handen lindad! Korvfingrarna! Vet inte om man ska skratta eller gråta åt dem! Hahaha alltså den tjockleken!

Nu sova! 

Nybliven solhatare

Jag, som alltid satsat på kortet "brunastistan" och som älskar solen och utelivet har numer förvandlats till en solhatare. En som bittert ligger och muttrar nere i källaren och ber att soljäveln ska gå i moln. Anledningen: kroppen har gått i solstrejk. Och preggostrejk samtidigt. Ingen bra kombo alls! Har svullnat så mycket i händer och fötter att till och med finska Muminmamman (en sån mamma som tycker att det bara är att bita ihop och som besöker sjukvården typ en gång vart tionde år) tycker att jag ska ringa in till sjukan imorgon. Då är det svullet hörrni! Har sån himla värk i händer och armar på nätterna och fingrarna domnar bort helt. Fötterna värker att stiga ner på och ser ut som Fridas potatisfötter gjorde efter en veckas hård discodans nere på playan. Men värst är händerna. Dagarna är bättre än nätterna men har svårt att greppa små saker och har ingen kraft alls att lyfts tyngre saker. Om detta fenomen blir värre  i värme? Svar ja. Då är det väl ändå okej att längta efter moln? 

Eftersom värkande svullnad och vätska kan vara ett tecken på havandeskapsförgiftning så får det bli ett samtal till BM imorgon. Just in case liksom. Ska testa att Linda händerna med gasbinda inatt, fick tips om att det kan hjälpa.

 Är det bara vanlig preggosvullnad så är det ofarligt och isåfall får jag lindra det så gott det går med svalka åtminstone. Kylskåpskalla vattenmeloner, färska jordgubbar och iskall glass. Ja, så får det bli så länge! Och hålla en tumme att lindning hjälper så jag får sova! 

V.34 (33+4)

Mamma v.34

Vätska kan nu samlas i kroppen och man märker det tex på att ringar kanske inte längre passar, händerna och fötterna kan svullna. Blodvolymen har fram till nu ökat med ca 1 liter men från och med nu håller den sig konstant fram till förlossningen. Om bebisen har lagt sig till rätta med huvudet nedåt i bäckeningången så kan det slita och dra i bäckenet och neråt ljumskarna. Från det att man börjat känna fosterrörelser i magen så ska man känna det varje dag. Om barnet rör sig mindre än vanligt ska man kontakta sjukvården direkt, dag som natt, speciellt om det sker nära tiden för beräknad förlossning.

 

Bebis v.34

Nu kan barnet själv bekämpa lätta infektioner med sitt immunförsvar. Utrymmet minskar för varje dag och barnets rörelser blir större och långsammare. Nu är barnet så moget att om förlossningen startar försöker inte förlossningspersonalen skjuta upp födseln. De flesta barn som föds efter vecka 34 klarar sin andning bra och klarar sig utan kuvös. Men de är fortfarande ömtåliga och behöver oftast hjälp att hålla värmen och få i sig näring.

Egna reflektioner

Alltså meningen ovan "..om förlossningen startar nu försöker inte förlossningspersonalen skjuta upp födseln" gör så klart att allt helt plötsligt känns väldigt verkligt och nära! Alltså tänk, lillknyttet kan komma närsomhelst nu! Givetvis hoppas jag att den håller sig därinne i åtminstone 3-4 veckor till, men sen är det fritt fram att titta ut tycker jag! Vi längtar så klart oerhört mycket efter vår bebis och min kropp kan jag säga längtar efter att få återgå till normalläge igen. Senaste nytt på krämpfronten är en sjuk, och då menar jag verkligen sjuk!, nästäppa! Den kommer runt 15 på eftermiddagen och sitter i hela kvällen och natten. Lagom till jag kommer hem från jobbet är jag så igensatt så jag inte kan andas och sitter i soffan som en flämtande barbapapa. Jag använder renässans dagtid (för att inte skapa ett nässprayberoende) Men nattetid tar jag nezeril för att få sova. Det gör att jag somnar i alla fall men det stora offret i detta är väl Samme. Han måste numer sova med öronproppar för att kunna sova eftersom jag snarkar högre än en stor karl! Haha. Annars är det som vanligt, jag kan verkligen inte klaga utan det är mest småkrämpor som fogarna, svullna händer och fötter, domnande händer och fötter och värkande höfter på nätterna. Och den här tröttheten då. Tröttheten gör att jag  har bestämt mig för att åtminstone gå ner halvtid sista veckan på jobbet, kanske till och med tar helt ledigt då. Tänker som så att det ändå är semestertider och mitt i sommaren och att jag då ska gå kvar här och stånka och vagga i värmen när mycket av övriga personalen går på semester känns så himla onödigt.

Det enda som hindrar är ju det där med att spara semesterdagar... Går jag hem 2 veckor innan BF och föder 2 veckor efter BF så har jag ju bränt 4 veckor semester... Som hade varit skönt att ha lite sparat av tills jag ska in i arbetslivet efter mammaledigheten igen. Så det är inte helt lätt att bestämma sig! Men men, vi får väl se! Halvtid blir det i alla fall!

Vi har faktiskt börjat tvätta upp knyttets alla kläder, filtar och sängkläder och därefter också bäddat lille sängen och vagnen. Så himla mysigt! Har börjat semipacka BB-väskan, mest eftersom kläderna som sagt är tvättade och vi bestämt vilka kläder som ska med till BB. Det är alltså bara Knyttets BB-väska som är påbörjad, övrigt får vänta några veckor till. Men listan är skriven (såklart, ni pratar med mig!) så skulle det bli bråttom någon dag så är det bara att börja packa! :)

Så som sagt, med 6 veckor kvar till BF är vi mer än redo för att träffa vår lilla sparv! Jag har ju hela tiden haft en stark magkänsla att jag kommer föda innan BF, varför vet jag egentligen inte! Både jag och S är födda 2 resp 3 veckor före BF och jag följer dessutom mamma på pricken gällande övrigt i graviditeten och knyttet är exakt lika stor som jag var i denna veckan. Så jag antar att det ligger till grund för magkänslan. Men bara för att jag säger så här så kommer jag ju gå över tiden 2 veckor, det förstår ju jag med :) Men ändå skönt att förbereda så mycket som möjligt i alla fall eftersom magkänslan som sagt finns där och lurar!

Huvudsaken är såklart att födseln blir komplikationsfri och att det inte blir FÖR tidigt eller FÖR sent så att allt går bra!

Magen v.34 (33+3)

 Knyttets blivande sovplats! :)