V.35 (34+4)

Barnet v. 35

Bebisen väger nu cirka 2,5 kilo och är knappt 47 cm långt. Det centrala nervsystemet är snart helt klart och matsmältningsapparaten är nästan färdigutvecklad. Barnet fortsätter att lägga på sig vikt och fyller nu ut nästan hela livmodern. Livmodern har nu blivit så hög att den når upp under revbensbågen. Barnet har inte mycket utrymme att röra sig på längre.

Mamma v. 35

Nu ökar man snabbare i vikt, upp till ett halvt kilo varje vecka. Av det går cirka 300 gram till bebisen. Många mammor har nu ont i ryggen och bäckenet. Barnets tyngd får bäckenet att vidga sig inför förlossningen. Nu är det dags att gå igenom förlossningsbrevet med sin barnmorska.

Egna reflektioner

Nu är det tungt! Kroppen är SÅ svullen och värmen gör det helt olidligt. Har redan skrivit om svullna händer och fötter och nu sover jag med båda händerna lindade om nätterna. Det hjälper faktiskt mot värken, men gör å andra sidan att jag blir så sjukt varm och att fingrarna är helt bortdomnade på nätterna. Lindar gör man för att hålla handlederna raka, eftersom det är svullnad i handlederna som gör att nerver kommer i kläm som orsakar värken. Kan händerna då böja sig (vilket de gör när man slappnar av på nätterna) så kläms nerverna ännu mer och värken blir då värre. Därför lindar man! Eftersom lindningen har hjälpt så har jag heller inte ringt BM, avvaktar till inbokade besöket på måndag så länge jag känner bebisen.

Jag tycker att det är lite smått läskigt att bebisen rör sig så mycket mindre nu, svårt att veta vad som är normalt och inte tycker jag! Men jag har bestämt mig för att vänta till på måndag som sagt, och försöker så länge att verkligen känna efter minsta rörelse så att jag vet att lillknyttet lever. Och än så länge känner jag hen varje dag, om än mycket mindre än tidigare. Igår var dock ett undantag, då bökade hen runt som en galning i magen! Väldigt skönt så klart!

Jag längtar så otroligt mycket efter att få träffa vår lilla bebis nu! Känns som en evighet kvar! I helgen kom dessutom sista bebisen som var på tur före oss! S och M fick en helt ljuvlig liten dotter och det innebär alltså att vi är näst på tur! Aaah! Tycker inte det var längesen jag skrev att det var sex bebisar före oss, nu har alla kommit! Lilltjejen som kom i helgen kom dessutom 3 veckor för tidigt, vilket fick oss att inse att om vi följer samma spår så har vi vår bebis hos oss om 2 veckor! Så sjuk tanke!

Så ja, det är dubbelt, ena stunden känns det som att det är en evighet kvar, andra stunden helt hisnande nära! Spännande är det i varje fall att veta att bebis kan komma närsomhelst nu! Av denna anledning så ska jag försöka få magen gipsad nu i veckan, innan den är borta! Jag har också tänkt packa klart BB-väskan inför midsommar (som ju är redan nästa vecka!) eftersom vi inte kommer att fira på direkt hemmaplan och jag därmed kommer få åka in till länssjukhuset om det skulle bli panik. Skulle vara så nesligt att inte ha ett smack med sig då! Så lika bra att packa tänker jag. Speciellt eftersom att en kollega till mig berättade att de födde 6 veckor för tidigt helt utan förvarning och han varit ute och festat samma kväll och fick lite lätt panik där på natten! De tänkte ju att det inte var någon fara eftersom det var så lång tid kvar. Vid midsommar har vi 4 veckor kvar bara, så ja, jag packar i helgen! :)

Över lag är vi välförberedda och har det mesta klart, vilket känns väldigt skönt eftersom jag är så tung och trött nu. Är inte så stresstålig och i pysslarmood om man säger så! Väldigt skönt att bara gå och småpilla lite med Knyttets saker: tvätta små kläder, tvätta filtar, montera ny byrå och vika in kläder. Imorgon ska vi förresten till socialförvaltningen och skriva under faderskapsintyg! Har fått tips av kompisar med barn att det är något som är skönt att ha gjort INNAN bebis kommer. Så det ska vi göra! På måndag är det dags att gå igenom förlossningsbrevet med barnmorskan så i helgen ska vi försöka samla ihop våra tankar och önskemål vi har.

Så ja, livet puttrar på och vi väntar på vår lilla skatt nu! Det kan tyckas vara lite gnälligt just nu för det ÄR jobbigt att vara preggo i värmen! Att svullna så sjukt mycket, vara tung och detta kombinerat med den sjuka nästäppan på eftermiddagar/kvällar. (Tack gud för Nezeril, hjälper direkt!). Men så klart när man tänker på belöningen och orsaken till krämporna så är det värt det 1000 gånger om! Det går inte en dag nu utan att jag tänker på det hisnande att vi snart snart ska få träffa vårt barn. Vår lilla mirakelbebis som kommit till trots att jag i stort sett bara har en producerande äggstock. Det är helt otroligt och för det är jag tacksammast i världen!

Magen v. 35 (34+3)

 Nu tycker både jag och S att magen har stannat upp eller till och med minskat! När jag jämför mot förra veckan så ser jag anledningen; den har ändrat form igen! Den har konstigt nog liksom blivit högre och rundare!