Videungen 2 år och 3 månader

Alltså Vide är SÅ rolig just nu! Det händer så otroligt mycket så jag kan inte skriva ner det för det är liksom något nytt varje dag!

Just nu räknar han HELA tiden! Han räknar allt han ser och pekar med fingret "ett tå te nyna mem sess su åtta nio tio!" Han sjunger nästan hela sin vakna tid, ofta ordlöst nynnande men även där sjunger han liksom fram siffror nu. Han kan hela Bä bä vita lamm, Blinka lilla stjärna, Björnen sover, Pippi, Sommaren är min (namn?), Sjörövarfabbe, Var är tummen, Hjulen på bussen, Lille katt och Namnsången från Barret. Utöver det nynnar han ofta på olika delar ur olika sånger.

Favoriten just nu är att leka kurra gömma "neta etter mig mamma!". Kan vara världens sötaste när han gömmer sig och hela tiden måste berätta var han är "var är vide?" frågar jag retoriskt, "häär mamma!" Svarar han glatt! Haha.

Han älskar fortsatt att läsa bok och ATG pussla, gunga och hoppa studsmatta. Bamse är en stor favorit fortsatt men börjar få hård konkurrens av Pippi.

Han letar mycket efter Pippi och "Pömmy och Annita". Igår när vi kom hem och gick in i vardagsrummet så ropade V "Pömmy Bu-uus var ääär du?" Haha.

När jag frågar hur han har haft det på Barret och vilka han har lekt med så har Pömmy och Annita och Pippi me varit med överallt och han har lekt med dem hela dagen. 

Hans mammighet vet just nu inga gränser och jag tycker faktiskt synd om S som han ratar honom. Han har gått ifrån att mamma ska göra prick ALLT till att pappa inte ens får vara med helst, och han kan bryta ihop och bli tokledsen för att S kommer hem eller ska vara med när vi nattar. Det är riktigt jobbigt att se faktiskt, S som är världsbäst pappa och ägnar sig SÅ mkt åt V! En sak att han väljer mig före men inte att han utesluter honom så! Tilläggas bör att så fort jag är ute ur bilden så går det hur bra som helst, och det är heller inte alltid han ratas så utan vissa dagar är det bättre långa stunder. Får hoppas det ger med sig snart för det är jobbigt för oss alla. S som blir ratad, jag som inte får ngt andrum alls och såklart för V själv som protesterar så.

Han drar nu mer 98 i nästan alla kläder och 25-26 i skor, en stor och lång kille helt enkelt! Han är fortsatt noga med sina ytterkläder, speciellt skor, jacka och keps och byter inte gärna ut sina favoriter! Som tur är så är han lättpåverkad så plussar man extra på ngt nytt så byter han och favoriserar just det plagget de närmsta veckorna sen😊 

Han sover alltid i sin egen säng om han själv får välja och har gjort så sen dag ett vi satte in sängen! Helt fantastiskt! Vi har aldrig lagt ngn press i det utan frågar honom varje kväll och han väljer utan undantag sin säng! Han sover där fram till 05:30 ungefär sen har han (alldeles nyligen) börjat gå in till oss själv på morgonen och lägga sig! Alltså känslan när min lilla bebis liksom har tagit nallen under armen och kommer gåendes själv i mörkret, går in i vårt sovrum och stänger dörren efter sig och kommer upp i sängen. Inte klokt! 

Han bajsar på pottan och säger till själv när det är dags och sen får man vara snabb som blixten om man ska hinna i tid med pottan! Vi har dock inte börjat potträna på allvar än, vi tänker att det inte är ngn brådska eller press där, det kommer när det kommer! Så väldigt kul att det är framsteg även på den fronten, utan träning!

Han är helt enkelt vår fantastiska, snälla, roliga, underbara unge som jag tackar gud varje dag att vi fick! Större glädje finns inte!

 

Vardagshetsen

Jag skulle ljuga om jag inte sa att jag saknar semesterlivet något så fruktansvärt! Är inne i en period där jag rycker att det känns helt sjukt det här livet vi lever där vi jobbar som ekorrar och lämnar bort våra små barn till främlingar långa dagar och där vi knappt vet hur de har sovit, ätit eller mått under dagen. All ära och heder till fantastiska pedagoger som tar hand om våra skatter hela dagarna, det är inte dem eller förskolan i sig jag tänker på nu. Utan mer hur vår livssituation här i väst ser ut.

Jag har ändå gått ner i tid och vi pusslar mkt för att få korta dagar och maximerad familjetid på helgerna men jag känner ibland att jag bara vill ta min familj med mig och flytta utomlands ett halvår och bara umgås med varandra. Sen är jag kluven i frågan, för att gå hemma på heltid hade jag personligen dött av. Mammaledigheten var jag trött på i slutet och längtade efter jobb och stimulans och rutiner. Min ideala situation hade varit att jobba vanlig arbetsvecka men bara 4 timmar om dagen. Eller åtminstone 3 dagars helg.

Ja ja så är inte fallet, istället jobbar jag just nu helt vanvettigt mycket för att hinna med på mina 85 %. Täcker upp i kundtjänst, är fortsatt marknadskoordinator och har ju sen ett tag tillbaka tillträtt min nya tjänst som lager- och logistikchef. Därav har jag varit högst involverad i rekryteringen som pågår. Och det är därför med stor glädje (och lättnad!!) som jag kan meddela att vi äntligen fått klart med vår nya kollega! Så himla skönt att den stenen släpper och bara att hoppas att det blir lika bra som vi tror!

Åh och imorgon ska jag på superduperlång och sjukt efterlängtad tapaskväll med F! Oturligt nog är S sjuk så i vardagspusslandets anda får jag ta småbarnssimmet först och sen åka i ilfart till snipen för att hinna till bokad tid. Men det löser sig nog! Missa det gör jag inte för allt i världen😊

I söndags fick jag i uppdrag att fota gravidmage, så himla kul! Speciellt i de fina färgerna som är ute nu! Med andan uppe passade jag på att fota höstbilder på V i hagen i Ulvestorp sen också. Längtar efter att få redigera och framkalla hela bunten!

 

vardagspusslar

Vi är tillbaka rakt in i vardagen: VAB och mycket på jobbet båda två efter semester= ett jäkla pusslande!

Vide har haft hög feber sen i tisdags kväll, vi har misstänkt koppor på G eftersom han inte är förkyld eller har några andra symptom än bara hög feber. Men nix, inga koppor och febern har dalat något nu iaf.

Jag jobbar halva dagar hit och dit och har haft intervjuer kvällstid och har ledningsmöte och systemuppgradering på schemat idag. Igår mitt i allt kaos fick en kollega hämtas med ambulans till Värnamo Sjukhus och med all oro det medför så är jag rätt trött idag när det går in och blir fredag!

Ikväll väntar kick-off med jobbet och övrigt har jag mest tänkt att krascha i soffan med mitt sjuka barn och försöka få iordning på det sista ur packningen som bara har blivit stående.

Så helgen, du är mer än välkommen!

Hemma

Hemma igen efter en helt fantastisk vecka nere i Grekiska övärlden! Kopporna (och all annan sjukdom) lyste med sin frånvaro och vi har varit friska och krya hela bunten! Vide har varit helt otroligt exemplarisk på alla sätt och vis och flygningarna har gått som en dans! Igår somnade han innan incheckning på flygplatsen på Korfu och vaknade 09:45 här hemma imorse efter att ha sovit sig igenom alla kontroller, hela flygningen, väntan på bagage och hela bilfärden hem. Älskade bästa unge!!

 

Han har växt så otroligt mycket som liten person denna veckan så det är inte klokt! Mammagrisen nummer ett har obekymrat knatat runt med den han för stunden hittat. Han säger bye bye och good morning och har gjort high five med bamse, Thomson och all hotellpersonal varje dag. Han vill "åka tassi" och "åka buss" helst hela tiden, har varit nyckel- och hissansvarig hela veckan och ätit "piss och nunutt" (strips och ketchup) så ofta han kommit åt. Han har hoppat obekymrat från kanten ner i poolen och lärt sig klättra upp för kanten på poolen alldeles själv. Åh blir alldeles varm när jag tänker på det! 

 

Han har räknat in hela gänget varje dag och haft stenkoll om någon saknas. Han har varit uppe på scenen och "dassat" under showerna som om han aldrig gjort annat! Han har "netat ette bamse" och kommit fram till att han nog äter frukost eller åker bil när han är borta. Haha.

 

Idag väntar tvätt och uppackning och ikväll mjukstartar jag jobbveckan med en intervju. Känns lite ringrostigt men det ska nog gå bra! 

Dags för avfärd!

Nu är avfärdsdagen här och V är fortfarande koppfri! Nu kan vi äntligen andas ut och våga tro att vi faktiskt kommer med planet idag! V pratar oavbrutet om att flyga flygplan, att mormor och morfar och Bebbin ska sitta bakom honom och att han ska bada i havet med Basse, Palman och Ninne Dutt (Bamse, Skalman och Lille skutt). Han kikar upp i himlen och pratar om att han ska åka uppe molnen. Fantastiskt att få vara med och ge honom detta, och att få uppleva hans första äventyr på första parkett! Det är en helt annan medvetenhet hos honom nu än vid förra årets flygresa. (Såklart, men ändå häftigt att jämföra).

Vi håller tummarna att kopporna håller sig borta hela veckan, och veckoplanerare för v.37 är semesterlunk. Långa goda frukostar, morgonpromenader innan det riktigt vaknat till liv ute, en tennisrunda eller två, poolhäng, salta havsbad och mormor och morfarmys för den lille mannen. Lite så. Och lite Korfu stad med shopping och kultur. Och lite drinkar och kortspel på balkongen. Jag är nöjd så! 

Mina 2 senast vi var på utflykt, på Ulvön med tillhörande bröllop
 

Dagens sanning och goda skratt

 

Torsdagströtthet

Herre Gud så trött jag är idag! V kom in till oss tidigt inatt och har drömt, pratat i sömnen, sparkat runt och hostat hela natten. Tur att det finns kaffe en dag som denna alltså! Det har varit en period med mycket övertid, rekryteringsjobb, sena intervjuer och en 2-åring som börjar visa vilja och dessutom har ökat på sin mammighet extremt just nu. Pappan får inte göra någonting, det är bara mamma som ska läsa, leka, mata, göra mat, söva osv osv. Vi försöker fördela det iallafall för att inte fastna i det, men då krävs det såklart benhårdhet när han skriker för livet när pappa ska lägga tex. Att höra honom vråla "maaaaammaaa" så det ekar genom hela huset är inte direkt världsbäst. Även att jag såklart vet att det absolut inte går någon nöd på honom med pappa! Han mumlar i sömnen på nätterna och innan han somnar "nej mamma jobbet, nej mamma jobbet". Så det är en sliten mamma som längtar efter semester och lite mer balans!

Som tur är har ingen övertid gått ut över honom, jag har börjat tidigare på dagarna istället så det har gått honom obemärkt förbi. Däremot har han ju fått stå ut med en tröttare mamma!

Av ovan anledningar skippar vi simmet idag och bara landar lite hemma och hastar inte iväg till ytterligare en tid att passa och synka. Dessutom vill jag ärligt talat undvika all tänkbar möjlighet till sjukdomssmitta nu såhär 3 dagar innan avfärd! 

Kopporna stressar mkt och det har varit två smittoomgångar kan man säga: första var på grannavdelningen och det har gått 17 dagar sen dess. Den börjar vi våga tro lite att vi har klarat (peppar peppar peppar peppaaaar!) Andra omgången var förra tisdagen då Barret fick in det på avdelningen. Vide var hos farmor under måndagen och onsdagen hade det smittade barnet gått hem. Inga andra har smittats so far. Så om han smittades då så kan han i värsta fall få det strax innan hemfärd där nere. Samma visa gäller: vi riskerar då att inte få åka med hem. Alltså dödens död! Så håll tummarna please!!!! 

Nu dags för jobb!

Vide och förskolan

Vi hade ju en vråltuff inskolning av V på förskolan i vintras och det var ärligt bland det värsta jag varit med om som förälder. Det tog 2 veckor och sen var det hela över och han var aldrig ledsen vid lämningar och verkade trivas bra.

Men så kom semestern och 5 veckors ledighet. Efter det var vi tillbaka på ruta ett igen med fruktansvärda lämningar. Det var nästan ännu värre denna gången för nu började han redan kvällen innan med "nej tutan, nej mamma jobbet" och det fortsatte sedan i vild panik på morgnarna och hela vägen in i bilen. Han skrek för sitt liv och spydde nästan av gallskrikande varenda lämning. Helt fruktansvärt. Nu hade han dessutom språket och kunde säga att han verkligen inte ville, i början grät han ju bara.

Men så har det gått 2 veckor och nu är det över! Nu hoppar han in igen och gråter aldrig vid lämning. Tack Gud för det! Däremot kan han fortfarande säga "nej tutan" men han blir aldrig ledsen och gråter. Så summerat så trivs han nog helt okej men är inget direkt "dagisbarn" som en del barn är som bara älskar föris och tjatar om att gå dit och aldrig vill gå hem. Men å andra sidan vore det konstigt eftersom både jag och S varit hemmagrisar som små! Huvudsaken för oss är att han är glad och trivs när han väl är där och han kramar alltid alla fröknar och barn och verkar allmänt nöjd med livet, och är V nöjd så är mamman nöjd! 

Liseberg och dagarna därpå

Vi besökte Liseberg för tredje gången i lördags, denna gången med goa familjen W. Vi hade en härlig, solig dag med karuseller, glass och bus på bushållplatsen. Den senare fick vi dra ut barnen från: hade de bestämt så hade de spenderat hela dagen där!

V och S hade superroligt ihop och busade och skrattade som små tokar! V åkte bergbanan och flera av de andra karusellerna i kaninlandet och helt klart var farfars bilar, kaninlandsresan och skepp o skoj favoriterna även denna gång!

Söndagen fixade vi i trädgården i solskenet och gjorde slänten klar för att bygga klart muren och lägga singel. Det får dock bli efter Grekland, nu är det ju bara några dagar kvar! På tal om det är V fortfarande fri från koppor och nu börjar det bli riktigt nervöst måste jag säga. Gode Gud hoppas hoppas vi får åka med! 

Vi tog även vad jag gissar årets sista dopp i sjön när A skulle bada. Solen gassade och det var svårt att fatta att det var september!

Igår var det tillbaka till verkligheten igen med besked: övertid på jobbet, 12 nya ansökningar att plöja och därefter tumörkontroll i Värnamo. Detta hatade helvete! Allt såg fint ut och nästa koll blir om ett år. Ser det bra ut då så friskförklaras jag, sådär 5 år efter tumören. Det vore ju himla skönt ändå! 

Ikväll väntar första intervjun och sen är det kvällsintervjuer fortsatt i veckan. Ikväll efter intervjun tänkte jag försöka hinna plantera vinbär, blåbär och smultron som jag köpte igår och putta ner årets vårlökar i landet innan det mörknar. På torsdag är det småbarnssim och fredag 20-årsfest. Sen hoppas hoppas jag att vi åker på semester!!! 

 

Kul!

Kul att så många verkar uppskatta mina små funderingar och betraktelser! För mig är 2015-2016 nästan helt tomma på dokumentation så jag hoppas att jag orkar hänga i och uppdatera här, för min egen skull!

Jag lever ju med en tvååring nu och det innebär en hel del funderingar och bryderier kring barnuppfostran. Innan har det ju mest handlat om att ta hand om en bebis, men nu inser man helt plötsligt att det handlar om att sätta regler och ramar och handskas med viljor och känslor hos ett barn. Hos en liten människa! V äe för det mesta världens goaste unge och mycket sitter såklart i ryggraden och maggropen, men nu i början av jagutvecklingen ställs man ju onekligen inför en hel rad svårigheter!

För en sak är säker; att vara förälder och mamma är det absolut bästa och häftigaste i hela livet, men också det absolut svåraste och mest prövande. För man är liksom totalt ansvarig för denna lilla sköra, nya människa! Som man vill allt det bästa i världen men som man också vill ska få med sig sunda värderingar, bra rutiner och en trygg och go självkänsla.

Det vill jag ha bloggen till. Att skriva ner och ventilera föräldrarskapets svårigheter, funderingar, lyckoträffar och härligheter. För att kunna gå tillbaka och se sen hur man tänkte, vilka ambitioner man hade och hur det sen faktiskt blev!

 

Kopporna är inne på avdelningen nu förresten och det är idag exakt 9 dagar tills vi åker. Vågar inte ens tänka tanken riktigt fullt ut!

Imorgon åker vi till Liseberg med familjen W, och som vi har längtat! V har pratat om det varje varje dag sen vi var där sist på semestern och det var svårt att somna ikväll alltså!

Hej hej från vardagen!

Att blogga var länge en ventil och ett sätt att skriva av mig. Att trixa med fina bilder och layouter och att stundom skriva fyndigt och genomtänkt. Sen blev den en viktig dokumentering av graviditeten och jag skrev också en förlossningsberättelse (som jag kan läsa en miljon gånger utan att tröttna!)

Men sen kom småbarnslivet och total motivations- och tidsbrist! Prova att starta en dator med en spädis hemma som drar i sladdar, trycker på knappar och framförallt kräver 100% omvårdnad. Så bloggen dog ut när tiden försvann! För jag ville inte skriva korta, bildlösa inlägg från mobilen (se ovan ang. Bilder och layout).

Men nu sörjer jag bristen på dokumentation av Vides första år. Man glömmer ju SÅ fort! Och nu hittade jag en smidig on-the-go app som tillåter snabb uppdatering via mobilen på ett smidigt sätt. Och nu har jag sänkt kraven och insett att hellre kort och bildlöst än inget alls! Så här är jag igen!

Gör ingen summering sen sist utan dyker rakt ner i livet här och nu. 1 september och hösten är här på allvar! Vide är världens roligaste, goaste, busigaste och viljestarkaste unge - precis som en tvååring ska vara! Vi har precis målat om huset och drog årets sista penseldrag (äntligen!!) igår. Jag jobbar mer än någonsin och täcker upp personalbrist och sitter med nyrekrytering och läser ansökningar på kvällarna när V somnat. Vi har precis börjat på småbarnssim och V bottnar plötsligt i lilla bassängen! Vi har en vecka kvar till Grekland och ska till efterlängtade Liseberg på lördag. Därför hukar vi oss och dör lite över att det går vattkoppor på föris just nu...

Där är vi, just nu, mitt i höststarten 2016.