Idag kan jag med lätthet konstatera att jag nog upplevt den mest intrycksfulla dagen under min tid här i Halmstad! Hjärnan går på högvarv just nu och jag har svårt att sortera så räkna med ett spretigt inlägg.
Först och främst har dagen handlat om studier och karriär. Svensk fastighetsförmedling bjöd in till en eftermiddagsföreläsning där vi skulle få en inblick i mäklarens olika roller. Alla BFEare var samlade, från ettor upp till fyror. Vi delades in i grupper med folk från blandade årskurser och fick sedan i tur och ordning lyssna på var och en av föreläsarna.
Första föreläsningen handlade om hur man ska kunna kombinera familj och barn med en mäklarkarriär. Där hade jag en helt annan syn på livet än vad föreläsaren hade, och jag rynkade därför på näsan åt en del påståenden. För mig är pengar inte allt. Pengar är viktigt för att finansiera det liv jag vill leva, men pengar är inte mitt kall här i livet. Jag vill inte missa barnens uppväxt om jag så erbjuds pengar så det ramlar ur fickorna på mig. Men som tur var fanns det andra mäklare med en helt annan syn än ovanstående talare.
Andra föreläsningen höll Elisabeth Fogelström i. För er som inte vet vem det är så kan jag säga att det är hon som var programledare för Lyxfällan. I tvrutan upplevde jag henne som en riktig bitch men jag kan ta död på den myten nu. Hon är en av de mest lättsamma och jordnära föreläsarna jag har upplevt. (trots att hon ju är tv-kändis dessutom.. haha). Vi hade klasskompisar som fick praktikplats tack vare henne förra året. Så engagerad det är hon verkligen! Idag pratade hon om hur SF arbetar med rekrytering, vad man får som nyexad om man arbetar hos dem, hur traineeprogrammet är uppbyggt osv osv.
Tredje föreläsningen höll en ung kille i. Han berättade om hur det är att vara egen företagare. Han hade gått från att vara en av Göteborgs mest framgångsrika mäklare till att ta över tre butiker. Två på Hisingen och en i Varberg. Kul och spännande att höra om folk som vågar tycker jag!
Fjärde föreläsningen höll en ung tjej i och hon berättade om livet som bostadsrättsmäklare i Göteborg. Hon pratade om hur det är att komma ut i arbetslivet som ung tjej, vad som förväntas av en och hur mycket man måste arbeta. Det roligaste under den föreläsningen var när någon kille bakom mig räckte upp handen och frågade vart hon hade läst till mäklare. När hon svarade Trollhättan var hans motfråga : "Jaså, du valde den enkla vägen du". Varpå den stackars tjejen blev ställd och röd i ansiktet och lovordade vår breda kunskap och vilken stor nytta vi kommer ha av den och vilket gott rykte vi har. Heja Halmstad! ;)
Sammanfattningsvis så var det en mycket givande och intressant dag. Den gav inspiration, inte bara till framtida karriär utan också till den beryktade hemtentan. Jag fick två idéer som jag kan tänka mig att skriva om. Antingen om mäklaryrkets oförtjänta stämpel som "gamar" och "pengakåta". Eller om myten att man bara kan tjäna pengar i storstäderna. Har mailat Ingrid om de båda förslagen och hon nappade! Tung sten som föll av axlarna vill jag lova!
Efter denna intensiva eftermiddag så lagade jag världens godaste potatismos. (mamma, det var till och med godare än ditt!). Kom på lite för sent att det finns en maträtt man bör undvika samma dag som man kör ett hårt spinningpass. Potatismos. Kan säga att det var uppe och vände några gånger under passet.
Spinningpasset idag var ett TV-seriepass. Sjukt kul! Bara massa tvserielåtar i en rasande fart. Kan lätt utse Sandra som den bästa instruktören. Vilken energi, glädje och motivation hon förmedlar! Superduktig verkligen! Bästa på hela passet var ändå "kom igen nu, nu ska vi ikapp och förbi!". Ett litet internskämt vi har kört med och som komiskt nog kom igen ordagrant på spinningpasset.
Cyklade hem från träningen, glad i hågen med massa positiv energi. Dels från dagens pepp och inspiration men också från det lyckade och roliga träningspasset där kroppen visade att den verkligen kan och vill. Men. Så ser jag det man inte vill se. Något som gör mig totalt jävla rosenrasande. Ni som känner mig vet hurdan extrem djurvän jag är. Innan jag valde att läsa till mäklare så var jag inne på att bli djurskyddsinspektör. För att jag ville hjälpa djur som far illa och djur som missköts. Idag såg jag en kvinna, kraftigt berusad, göra sin hund så jäkla illa. Hon gapade och skrek och slog och sparkade mot den. Kan inte säga att hon träffade, men det var uppenbart att hunden for illa. Det var en stor hund, troligtvis blandning mellan labbe/golden/bordercollie. Hunden liksom kröp framåt och kröp ihop inför hennes beteende med svansen mellan benen. Och det gjorde så jävla ont i mig! Mådde dåligt hela vägen hem för att jag inte stannade. Men jag vågade inte. Kvinnan var alldeles för full och alldeles för aggressiv och min erfarenhet säger mig att man aldrig vet vad som kan hända vid en konfrontation. När jag kom hem ringde jag och luftade ilska och frustration med mamma och S. Efter lite övervägande ringde jag polisen. Vem ska föra hundens talan när den inte kan tala själv? Man ska inte ha djur om man inte klarar av att sköta om dem! Alltså ska man inte ha djur om man är missbrukare! Det är konstigt att de ALLTID lyckas att få tag på djur, särskilt hundar! Jag gjorde bedömningen att hon var alldeles för full för att hantera en lös hund, dessutom behandlade hon den illa. Döm om min förvåning när polisen verkligen tog tag i det hela då! Efter en stund ringde en patrullerande polis upp och förhörde mig och bad mig återge vad jag hade sett. Då visade det sig alltså att de hade agerat och haffat kvinnan! Fick frågan om jag ville göra en anmälan och jag svarade ja. Sen blev jag skiträdd ärligt talat. Jag ringde mest för att de skulle ha lite koll om de såg något eller fick in flera anmälningar om samma sak (av hundens beteende att döma så var det inte första gången hon fick utfall på den). Men jag hamnade alltså mitt i ett gripande och fick lämna uppgifter om vittnesmål. Just nu vet jag inte vad som händer, vilka åtgärder de satte in eller om jag kommer att vara inblandad mer i detta. Jag är rädd och nervös, vill inte hamna i trubbel med missbrukare för allt i världen. Men samtidigt jäkligt glad att jag följde magkänslan och agerade. Jag hoppas att hunden på sikt tas ifrån henne och att jag gjorde en god gärning för hans skull. Kanske fick han åtminstone lite mindre stryk idag och kanske skrämde det hans ägare lite så att hon inte vågar ge sig på honom på ett tag i alla fall. Om inte annat så känns det bättre än att bara göra som alla andra svenssons och stirra utan att agera. Jag gjorde i alla fall ett försök att hjälpa hunden eftersom han tyvärr inte kan göra något åt det själv.
På hemväg hann jag också se den första uteliggaren jag någonsin sett här i Halmstad. Bakom Mårtensson, vid deras stora fläktar som släpper ut ventilerad inneluft, låg ett bylte. Trodde först att det var en hög kläder som jag höll på att cykla in i. Men så såg jag ett slitet, tärt ansikte bland alla trasor. Han låg vid fläkten för att få värme antagligen. Det är svinkallt här i Halmstad ikväll. Usch sånt gör ont i mig, och detta i kombination med hundmisshandeln gjorde mig riktigt jäkla ledsen rent ut sagt. Vilka levnadsöden det finns!
Det gav mig dock perspektiv. Att gå från föreläsningar med uppklädda mäklarnissar som pratar pengar pengar pengar till att möta människor betydligt lägre ner i samhället fick mig att inse ännu tydligare vad JAG värderar högst. Medmänsklighet, empati och mod är viktigare för mig än pengar till vilket pris som helst. Vad är pengar värda om man inte har rent mjöl i påsen och inte kan somna med gott samvete? Vem är jag att sätta mig över någon annan och tycka att jag och mina viljor och åsikter är mer värda än någon annans? Jag påmindes starkt om varför jag valde det här yrket från början; för att jag tror att jag, genom min starka empati, förståelse och respekt, kan skapa förtroende hos mina kunder. För att jag vill hjälpa. Inte för att jag genom att tänka sälj sälj sälj ska tjäna så mycket pengar som möjligt. Jag hoppas och tror att jag kommer att lyckas. På många sätt bättre än de som kört fula säljknep för att övertyga säljare och köpare. Förtroende skapar ett bra varumärke. Dessutom tror jag att det skapar en bättre nattsömn.
Inatt somnar jag definitvit med en bra magkänsla. Med känslan av att jag vågade stå upp för någon som verkligen behövde hjälp. Det är minsann inte varje dag det händer!
Godnatt
