torsdag 31 juli 2014

Förlossningen (del 1)

Här kommer den så, min förlossningsberättelse. Vår förlossningsberättelse. Berättelsen om det allra största och finaste man kan vara med om!

Lördagen den 12 juli var vi i Stensabo på kusinträff med Sammes kusiner. Jag hade absolut noll känningar, det var en dag och kväll som alla andra. Sammes kusinbarn Felix var där, en helt underbar liten kille som är född den 13 juli förra året. Det har alltså varit ett stående skämt i släkten att vi (inte!) ska föda 13 juli och sno Felix ensamrätt på födelsedag. Mamman skojade och hotade med att säga upp bekantskapen om vi födde samma dag som Felix, han ska minsann få ha en egen födelsedag i släkten! Men som sagt, jag hade noll känningar så sannolikheten var ju noll, speciellt eftersom en förstagångsföderska ofta har långt förlossningsarbete och vi ju redan var inne på kvällen den 12 juli när vi satt och pratade om det och jag som sagt inte känt någonting.

Vid halv tio på kvällen kände jag att jag var trött, som alla andra preggokvällar så vi begav oss hemåt. Det var bronsmatch i fotbolls-VM så Samme satt kvar uppe och tittade. Jag tittade en halvlek sen gick jag ner och lade mig. Utan en aning om vad som komma skulle.

För prick klockan 24, när vi bytte från 12 juli till 13 juli, så vaknade jag till av att något kändes konstigt. Som en sammandragning fast mer intensiv. I samma veva kom Samme ner och lade sig och jag sa att "nu kanske jag har fel eller inbillar mig, men jag kände en konstig känsla i magen när jag vaknade". Sen tog det inte många minuter innan jag kände samma känsla igen. Då började vi lite nervöst skratta och fundera på om det var förvärkar. Men det liksom fortsatte att komma och blev mer och mer intensivt. Efter en kvart laddade vi ner en värkapp för att klocka värkarna och det visade sig då att de direkt från start kom med 4 minuters mellanrum! När värkarna kommer med 4 minuters mellanrum ska man ju ringa in! Jag fattade ingenting, jag hade sett framför mig att man ska sitta hemma en hel dag minst och klocka värkar, guppa på pilatesboll, duscha varmt och vänta in att värkarna ska komma tätare så att det är dags.

Men här gick det alltså undan så vid halv ett ringde vi in och sa att jag hade täta värkar och undrade hur vi skulle göra. Barnmorskan som svarade sa att jag som förstagångsföderska troligtvis skulle ha avtagande värkar och skrattade lite och sa "men du har ju bara haft värkar i en halvtimme, ta två Alvedon och försök gå och lägga dig igen". Så det gjorde jag. Tog två Alvedon och en dusch och då drog det igång på riktigt. Nu kom värkarna med 2-3 minuters mellanrum och vi ringde in igen strax efter klockan ett. Hon tyckte fortfarande att det lät märkligt men sa att vi kunde åka in om vi var oroliga.

Sagt och gjort; vi packade väskorna i all hast, Samme gav katterna mat och packade ner lite mat till sig själv och lite flädersaft i sportflaska till mig. Jag drog på mig de kläder som låg framme och tackade gud att jag varit snabb med att packa BB-väskan. För nu gick det undan! De som skrattade åt att jag packade tidigt och sa att jag kunde packa medan jag väntade in värkarna under latensfasen hemma kan jag ju knäppa på näsan nu. Här hanns inte med någon latensfas, jag hade fullt upp att hinna klä på mig innan det var dags att åka!

Runt kvart i två var vi färdigpackade och redo att åka in, jag åkte i bastflipflop från Thailand för det var det enda som passade på mina svullna preggofötter och jag hann inte leta upp något annat i hasten. Givetvis lyste tankmätaren rött... Vi stannade och tankade i Anderstorp och jag hängde i handtaget på dörren när värkarna kom. Vägen in till Värnamo var vi knäpptysta och jag vägrade ha på radion. Det enda jag sa på vägen in var "stäng av de jävlarna" om vindrutetorkarna som gnisslade för att det regnade lite för lite.

Halv tre var vi på plats på förlossningen där jag kopplades upp med CTG som mätte värkarna och registrerade hur bebis mådde. Barnmorskan Pia kunde då förvånat konstatera att jag var mitt uppe i intensivt värkarbete och redan var öppen 4 centimeter! Så hon utbrast "Du får byta om, för idag blir det bebis!" Vi tittade lite smått chockade på varandra och jag sa "nu ryker Felix födelsedag!"

Hittills gick allt för bra för att vara sant, jag hade ställt in mig på en lång, vidrig latensfas och att vi skulle åka in för tidigt och få åka hem och vänta in värkar, men här satt vi alltså nu, två och en halv timme efter första värken och fick besked om att det skulle bli bebis idag och att latensfasen var så gott som avklarad!

Fortsättning följer i del 2.


Våran lilla vicke vide

Jag är kvar på banan! Så himla skönt! Nu hoppas vi att skutan har vänt helt och hållet.

Idag har vi varit på BVC för vägning och mätning av vår lille och han följer sin kurva på pricken! Just nu väger han 3950 gram och är 53 cm lång, han har alltså gått upp nästan ett halvkilo sen han föddes och vuxit 2 cm på längden. Om det går fort?! Herre gud!

Han är så himla snäll så vi vågar knappt tro att det är sant! Han sover nätterna igenom med två matpauser; en vid tresnåret och en runt sex på morgonen. Då vaknar vi, matar och byter blöja och sen sover han nöjt vidare igen! Eftersom vi delar på nätterna så innebär det att både jag och samme kan sova sextimmarspass i sträck utan problem. Så tacksamt! Vide sover bredvid sängen i sin egna vagga sedan drygt två veckor tillbaka, det var bara de första nätterna som han helst ville ligga mellan oss i sitt babynest.

Dagtid sover han större delen av dagen, äter ungefär varannan till var tredje timme nu och däremellan ligger han lugnt och spejar och gymnastiserar. En nöjd liten kille helt enkelt!

Han har redan varit med om det mesta i äventyrsväg för att vara så liten. Han har varit ute i skogen i bärsele, varit massa gånger hos mormor och farmor, varit en heldag ute vid Bolmen med andra småbarn, varit i Huskvarna hos farbror, grillat nere hos Eddie, suttit på donkens uteservering i Värnamo och varit med oss och handlat flertalet gånger. Och det går super! Vi har gått promenader i vagnen nästan varje dag och han är lika nöjd i vagn som i bil. Kort sagt, världens snällaste lilla Vide!

Pappan i huset har semester även nästa vecka (så himla lyxigt!) och vi har en del besök inbokade som vi inte hunnit med än. Annars är planen en dagstur till Gällstad och Länghem; för att hälsa på gammelmormor och gammelmorfar och shoppa lite på lager 157. Eventuellt kanske det blir en Halmstadtripp över dagen i helgen om det inte blir för varmt väder.

Vi börjar alltså hitta rutiner och provar oss fram lite mer varje dag med att ha med oss vår lille på diverse äventyr. 

Och just ja, förlossningsberättelsen är på G!





tisdag 29 juli 2014

Tack

Nu ska vi absolut inte ropa hej än. Men efter att ha varit i kontakt med BB igår och träffat världens bästa barnmorska Lisbeth så är jag på banan idag! Hon trodde inte alls på förlossningsdepression utan snarare en intensiv variant av baby blues. Så. Himla. Skönt! Hon sa att det kan gå över direkt i bästa fall, eller så planar det ut lite mer långsamt och då krävs tålamod. Och så fick jag googlingsförbud. Så igår vände det och idag är jag som sagt helt pigg och mitt vanliga jag! Så otroligt skönt! Pussar och kramar min underbara lilla familj hela tiden och är så tacksam över att kunna njuta av bebislyckan igen! Håll tummarna att det håller i sig utan dippar nu! Det känns så iallafall!

Miljoner tack för allt pepp! Särskilt stort tack till båda fridorna, till min familj och till sammes familj. Som ni har stöttat oss den senaste veckan! Tack också för alla brev, paket och presenter vår lilla Vide får! Snacka om bortskämd och älskad unge! (Och tack E och J för push giften till mamman! ;))

Min älskade lilla sparv!

måndag 28 juli 2014

Världens värsta

Detta trodde jag aldrig i mitt liv att jag skulle skriva. Och det gör så himla ont i hela mig att det är så. Men jag har symtom för en eventuell förlossningsdepression och mår inget vidare alls. Så mycket tårar, ångest, skam och skuld. Detta som ska vara lyckligaste tiden i livet. Jag som har fått världens finaste lille kille. Så blev det så här. Så himla ledsamt!

Ber därför om förståelse för att jag är dålig på att svara på alla samtal och sms och att jag inte alla dagar orkar med besök. Vi har sökt hjälp och jag hoppas verkligen vara på banan snart igen!




tisdag 22 juli 2014

Kroppen är fantastisk!

Här är magen, prick en vecka efter förlossningen. På en vecka har den dragit ihop sig nästan helt och jag har tappat 11 kilo. Helt sjukt! 


måndag 21 juli 2014

Älskade pappan

Alltså denna pappan. Världens absolut bästa pappa som finns, min älskade fina Samme som jag inte trodde kunde växa mer i mina ögon. Jag visste ju redan att han är världens bästa. Men det har tagit sig helt nya proportioner nu och jag är så glad och tacksam att jag har honom. Att vi har honom. Vi älskar dig!


lördag 19 juli 2014

Min

Tänk att detta lilla Knyttet är mitt alldeles egna. Att det är denna lilla minikillen som bott i min mage och som jag och Samme har skapat tillsammans! Som vi är kära i denna lilla varelsen!


onsdag 16 juli 2014

Älskade lille Vide


Han är här nu, lillsparven! Finns inte ord för alla känslor som är just nu så jag tänker inte ens försöka förklara hur det känns. Att man kan älska en så liten så otroligt mycket! Helt magiskt!

Vi är inne i total bebisbubbla och njuter av att ha fått komma hem. En dag ska jag skriva ner förlossningsberättelsen och allt kring den, men inte nu. 

Nu tar jag tillfället i akt och bildbombar er med bebisbilder. Vad ska man annars med en blogg till? ;)

Jag är så klart partisk, men alltså denna lilla personen är den finaste jag vet!


torsdag 10 juli 2014

V.39 (38+5)

Mamma
Livmoderhalsen mognar inför förlossningen. Man kan känna sig tung och trött och ha kraftiga förvärkar. Det är vanligt att sömnen blir störd, se till att vila så ofta du kan. Många blivande mammor längtar intensivt efter att graviditeten ska vara över nu. Man behöver sova och äta ordentligt för att orka med förlossningen. Om det är första barnet kan förlossningen ta upp till något dygn och det är inte ovanligt att man förlorar både en och två nätters sömn. Ladda med kolhydrater!

Barnet
Barnets totala längd är nu ca 50 cm och det väger ca 3,4 kilo vid veckans slut. Barnets fostervätska förnyas var tredje timme. Navelsträngen är ungefär lika lång som barnet. Barnet är nu förberett för sin födelse. Det har fått mycket näring och även skydd mot vissa sjukdomar genom att det har fått mammans antikroppar. De kommer att skydda barnet den första tiden innan det har bildat egna. Barnets hjärna väger ca 400 gram och utvecklas hela tiden. Den kommer inte att vara helt färdig förrän barnet är runt 2 år.

Egna reflektioner
"Många mammor längtar intensivt efter att graviditeten ska vara över nu". Eh ja. Det kan vi ju vara rörande överens om! Jag är lite besviken varje morgon när jag vaknar över att värkarna inte kommit inatt heller. Och ja, jag vet att jag inte är vid beräknat datum än, men det är varmt nu! Och händerna värker så jag blir galen om nätterna. Men idag går vi ner på ensiffrigt! 9 dagar kvar! Jag fortsätter hålla tummarna att det är typ en dag kvar, även om jag mer och mer ställer in mig mentalt på att gå över tiden. Jag har börjat få kraftiga förvärkar och starka sammandragningar, annars inga tecken på att det är bebis på G. Å andra sidan säger de ju att man inte har några tecken innan, det liksom bara startar när man minst anar det. Så vi får väl se när lillsparven behagar komma till oss!

Jag njuter av att fogarna tillåter promenader och har gått några helt sjukt sköna morgonpromenader nu under veckan. Himmelskt! Som jag redan skrivit så överlever jag annars hettan genom att bo på stranden dagtid, använda fläkt och AC kvällstid och nätterna, de ska jag inte sticka under stol med att jag nästan inte klarar. Men. Inatt var ett undantag. Äntligen! Alla andra dagar har jag vaknat 06:00 och varit tvungen att gå upp på grund av värken i händerna. Dessförinnan har jag då varit vaken cirka 8 gånger varav 5 av dem har jag varit uppe på toa eller uppe för att gå igång kroppen så att värken släpper.

Men inatt har värken varit lite mildare, vilket innebär att jag bara varit uppe 2 gånger! Dessutom lyckades jag somna om från 06 till strax innan 08 idag! För ett trött och minst sagt noll uppvilat preggo så gör det så klart en enorm skillnad med så mycket extra sömn! För denna veckan har jag verkligen legat på minus på sömnsaldot, vilket har stressat mig lite eftersom förlossningen ju kan dra igång prick närsomhelst. Då vore det skönt att vara lite utsövd i alla fall. Så idag är jag redo knyttis, det är bara att komma nu! :)

Magen v.39 (38+2)


Jag hoppas att detta är sista magbilden nu, men känslan säger mig att det nog blir en magbild v. 40 också..

onsdag 9 juli 2014

Det blev ännu en dag på stranden!

Nu är vi solbrända, jag och knyttis!



Om jag orkar kommer en veckouppdatering härinne ikväll, innan fotbollen.

Men först ska jag kramas med min fina sambo ute i skuggan och sen slänga ihop karros svingoda pastasallad som jag varit sugen på i flera dagar! Mm--mm--mm!

Att överleva

Tanken var att vecka 28, denna veckan, skulle jag ägna åt att fixa och dona i lugn och ro inför bebis. S jobbar denna veckan också så jag skulle liksom ha all tid i världen åt diverse småfix här hemma.

Men det var innan högtrycket och åskvärmen fångade Småland i sin järnklo. Denna dallrande, tryckande värme och luften som står helt stilla. 

Så jag gör ingenting mer än att försöka överleva. Håller dörrarna stängda och rullgardinerna nere i ett desperat försök att få svalare nätter. Står i underkläderna under AC:n och får nästan gåshud av den underbara svalkande luften. Och sen badar jag. Bor under dagtid på någon lokal strand häromkring (sjöar har vi gott om!). Igår åkte vi längre, till Hofsnäs, men idag blir det en strand här i närheten.

Funderar på att spontanköpa en pool på rusta idag, har sett många preggisar som gjort det och är så avis!

Längtar till söndag, då kommer svalare luft sägs det! Eller, längtar tills bebis kommer ut, men hen verkar inte ha någon större brådska dessvärre.

I måndags var jag hos frisören och klippte och färgade hår. Alltså den värmen under plast och cape och med foliepaket i hela huvudet. I åskvärmen. Det var en pärs! Men vill man vara fin...

söndag 6 juli 2014

Ogreppbart

Det är så svårt att förstå att det är så nära nu. Vi pratar och pratar och pratar om det och alla fina i närhet just nu är på spänn och hejar och peppar och väntar. Så sett är det tydligt att det är nära. Men i huvudet och hjärtat är det så himla svårt att ta in.

Det känns på något sätt som att jag alltid kommer att vara gravid, att det liksom inte kommer någon bebis. Det är så svårt att förstå att det liksom ligger en liten färdig minimänniska i min mage nu och bara väntar på att startskottet ska gå! På ett sätt var det lättare att greppa att det låg ett växande foster som byggdes dag för dag, för ett outvecklat foster kan man inte relatera till alls. Men att det ligger en bebis på 3,2 kilo med hår, små fötter och färdiga ansiktsdrag, det går faktiskt inte att ta in.

Det skrämmer mycket nu på slutet, det här stora livslånga ansvaret som väntar. Att det liksom är för evigt och inte går att stoppa eller dra sig ur. Inte för att jag på något sätt tror att jag kommer vilja det, men man måste minnas vem vi pratar om här. Jag har alltid, alltid sett till att ha en plan B, en genväg ut eller en bakdörr bort. Jag har näst intill aldrig utnyttjat dessa flyktvägar, men för mig har det alltid varit viktigt ATT det går. OM jag skulle vilja, så kan jag ändra mig. 

Ni vet, i början av ett osäkert förhållande om man ska satsa eller ej. Då har jag alltid vågat för att jag vet att det alltid går att gå om det skulle vara helt fel. När jag sökte till gymnasiet så sökte jag frisör och estet långt hemifrån, trots att jag nog innerst inne visste att jag aldrig skulle kunna flytta iväg så tidigt. Mn jag vågade, satsade och kom in. Och utnyttjade en bakdörr och tackade nej. Till och med inriktning på programmet som sedan följde valde jag och valde sedan om i sista sekund. På högskolan pratade vi mycket om att man kan ju hoppa av detta fyraåriga slit och hoppa på tvåårs i Borås. Vi gjorde det såklart inte, men det är just det där att det GÅR om jag VILL. För att inte tala om alla beslut och planer som gjordes upp och sedan förkastades under mäklarperioden! Oh My.

Jag har väl helt enkelt en inbyggd osäkerhet och rädsla att välja fel. Och en jäkla beslutsångest uppe på det. Så jag har jobbat stenhårt med bakdörrar vid stora vägval i livet.

Men nu. Nu se jag vid mitt hittills största och livsomvälvande vägskäl. Och nu finns det ju liksom ingen ångerrätt. Inget sista anmälningsdatum och ingen bytesrätt. Så klart att det är skrämmande för en sån som mig. Det är skrämmande för alla, har jag hört, men för mig är det ju någon som har låst bakdörren och kastat nyckeln.

Så ja, jag är lite rädd ibland och emellanåt för detta stora. Men allra mest är jag glad och förväntansfull såklart. Och jag vågar tro och hoppas att detta är det största, bästa och allra finaste i livet, och då behövs ju inga flyktvägar!

Jag vill mest ha bebis här nu och uppleva allt det stora och magiska som väntar. Kom nu knyttis!


lördag 5 juli 2014

Hot

Okej. Såhär varmt är faktiskt inte okej att det är!! Inte sån sjuk tryckande värme när det ändå är molnigt! Så himla onödigt?! 

Graviditeten är ett underligt tillstånd, de senaste 2 veckorna har jag märkt att foglossningen blivit bättre! Jag får fortfarande ont i magen långt ner efter att jag gjort något fysiskt, men till skillnad från innan kan jag nu iallafall röra mig utan att det låser sig i ryggen. Tidigare kunde jag knappt ta ett steg utan att det skar som knivar i rygg och skinkor och jag fick liksom vagga och halta fram.

Men nu, helt otroligt så gick vi en hyfsat lång runda häromdagen! Så sjukt skönt! Som jag har saknat det! Sammandragningar och klagande fogar efteråt, men det är det värt eftersom det är SÅ skönt att kunna röra sig igen!

Idag har jag därför klarat att klippa gräset (sjukt korkat dock i denna värmen, trodde jag skulle flyta bort av svett!) och nu ikväll när det svalnat lite så gick vi en kort runda vid sjön. 

Mellan varven har jag sovit, sovit och sovit. Är så trött nu! Och hungrig på ett vrålande vis! Förlossningsförbereder sig kroppen mån tro? Och så har vi hållt benen högt Knyttet och jag!


Hoppas på svalare väder imorgon!

fredag 4 juli 2014

Svullen

En kollega sa till mig för en vecka sen: nu börjar näsan svullna så nu är det dags närsomhelst! En annan tjej sa att myten säger att om näsan svullnar när man är gravid så väntar man en liten kille.

Vi kan ju konstatera att jag bör föda närsomhelst och att det är en pojke, av morgonens bilder att döma! 



Haha! Bjuder på denna! Känner typ inte igen mig själv i spegeln längre! 

Sista arbetsdagen

Ja, så är den här, sista arbetsdagen! Som jag har längtat och väntat och räknat ner! Särskilt de senaste veckorna när det varit segt att jobba! 

Idag är det dock blandade känslor. Ska så klart bli så himla skönt att gå hem, men samtidigt väldigt vemodigt och tråkigt. Känns helt overkligt att jag liksom inte ska jobba på över ett år! Kommer sakna mina kollegor och sakna min plats i yrkeslivet. Men troligtvis och förhoppningsvis kommer jag inte sakna det lika mycket som jag kommer älska att vara hemma med bebis!

Det är nog mest nu innan det kommer kännas konstigt. Innan bebis kommer och innan Samme har semester! 

För sen jäklar hörrni, sen börjar det nya livet! ❤️

onsdag 2 juli 2014

Ljuva halvtid

Alltså det här med att jobba nästan halvtid. Så sjukt jäkla gött! Är såå mkt piggare nu och ändå är det bara två timmar det rör sig om! Så borde man fasen jobba jämt, tänk vad mkt mer tid man skulle ha för allt som ska fixas hemma, handlas och stökas! Och framförallt, så mycket mer tid för barnen!

Varit hos BM idag och allt såg bra ut! Blodtrycket ligger inom ramarna, magen och bebben följer kurvan och hjärtljuden var bra. Idag sa hon tack och hej, hon går på semester så när hon är tillbaka är bebis garanterat här. Så himla märkligt det kändes!

Idag fick jag även en leverans med hallonbladste. Nu jäklar går vi på det tunga artilleriet ;) bebis behöver inte komma riktigt än, det vore skönt att få avsluta jobbveckan och hinna vila ett par dagar. Inte ens nästa vecka behöver den komma om den inte vill. Men vecka 29, då jäklar vill jag ha bebis här! Hör du det lilla myra??

Annars försöker jag hinna med allmänt fix med mig själv; färga ögonfransar, måla tånaglar, bokat tid för klippning och färgning, beställt hem lite provbågar.. Ja det märks att jag längtar efter att få mitt gamla jag tillbaka nu! Sjukt trött på barbamammalooken med birkenstock/sneakers, stödstrumpor och mammakläder! Så jag piffar det jag kan för att känna mig lite fin iallafall!

tisdag 1 juli 2014

Pyssel och fix

Alltså hur mycket är det egentligen möjligt att längta efter en liten liten människa? Samtidigt som det känns helt overkligt att förlossningen verkligen kan starta närsomhelst nu, så vill jag bara att bebis ska komma NU! Imorgon är det juli, min födabebismånad (gud förbjude att det drar iväg in i augusti!) och det är 18 dagar kvar till beräknat datum. Så himla spännande!

I väntan på bebis har vi passat på att få så himla mycket bra saker gjorda! Sådana saker som är som balsam för boande preggosjälen! Jag har pysslat massa till bebis och njuter av att sitta och fixa och dona med smått och gott till den lille. För någon vecka sedan gjöt vi gipsmage, ett kladdigt men roligt projekt! Helt overkligt att se magen från annat perspektiv, för mig är den inte så stor ändå! Ska bli så kul att ha kvar den sen när magen är borta, och tanken är att den ska slipas till och sättas band rund och sedan ska den hänga i Knyttets rum. Det har ju faktiskt varit hens hem under första 10 månaderna i livet!
Vi hade tänkt strunta i att ha vagga; vi har en fin Trollspjälsäng som jag redan inrett och gjort iordning för bebis och ställt i vårt sovrum. Men min chef har legat på och frågat om vi vill låna deras vagga flera gånger och nu den sista gången kunde jag inte säga nej. Kändes så himla otacksamt. Så jag tänkte att i värsta fall får den väl stå oanvänd på kontoret. Men det visade sig vara en så himla fin och smidig vagga! Komiskt nog också från Troll, så den är identisk med spjälsängen i form och utseende! Dessutom är den såklart mindre, vilket blev mycket bättre i vårt sovrum eftersom jag vill ha bebisens säng bredvid min sida av sängen. Spjälsängen fick också plats, men det blev tight och jag skulle vara tvungen att hoppa i sängen från kortsidan. Men vaggan får lätt plats och ger dessutom utrymme att röra sig på min sida! Den har vaggfunktion (hey, det är en vagga!) som känns bra att kunna gunga igång genom att bara sträcka ner handen. Så nu har jag bäddat även den och flyttat in det fina babynestet och bebisens första gosedjur. I och med att den är mindre så blev det mycket mer ombonat och mysigt och jag har ärligt talat lust att själv krypa ner där! :)

Spjälsängen fick flytta in i bebisrummet och planen är att när bebis ska sova i eget rum efter ett tag så flyttar hen även in i sin spjälsäng! Vi har köpt en fin mobil till spjälsängen som fästs i ribborna och jag flyttade den till vaggan, men det blev inget bra alls. När vaggan gungar så gungar mobilen värre än på ett stormande hav! Så mobilen får bo kvar på spjälsängen, och det är här nästa pyssel kommer in! Jag håller på att knåpa ihop en origamimobil att ha över vaggan, som vi fäster i taket istället för på vaggan. Jag har vikt 10 tranor i olika färger och ska vika några till (sjukt kul, snacka om att ha fått blodat tand!) och sedan fästa dessa i en fin gren så att det blir en svävande mobil. Tror det kommer bli super!


I helgen tog vi även tag i skämsrummet, det rum som liksom blivit över i all jäkla renovering! Vi har ju renoverat 2 av 3 sovrum på nedre plan och det är just det tredje sovrummet som fått agera skräprum, dit vi flyttat allt som vi slängt ut ur de andra rummen. Där har vi även knökat in spinningcykel och crosstrainer. Där har även tillfälligt kontor fått vara, efter att vi flyttat ner det från sovrummet uppe som vi sov i medan vi renoverade sovrummet nere. Sen har det liksom bara blivit kvar där nere. S har förvarat alla sina verktyg som vi renoverat med och allt material som blivit över. Skyddspapp och golv och överblivna garderober och möbler från andra rummen. Dessutom har katterna valt ut detta som sitt sovrum eftersom vi stängt ute dem både från vårt sovrum och bebisens. Alltså. Rummet var sjukt stökigt och fullt med katthår i gästsängen. Jag sålde två byråer lite hastigt och lustigt, vilket gjorde att jag snabbt fick riva ut det som var där i för att ”sortera sedan”. Så jag har sorterat och sorterat och slängt en hel sopsäck med gammal skit! Och vi har rensat och städat och organiserat och alltså den känslan när man är klar! Helt sjukt skönt! Är så nöjd att vi hann det innan bebis, det var egentligen ett höstprojekt att ta tag i. Men eftersom det regnar som om det vore november så hade vi tid över att ta detta rycket inomhus vilket var så välbehövligt och skönt!

Utvändigt har vi också läget under kontroll nu. S har jobbat som en tok och fått klart gången ut från altandäcket och har bara gången ner mot förrådet kvar. Sedan kan vi börja med att klä in däcket och verandan och sätta upp staket runt! Gräset vi sådde har tagit sig fint och vi premiärklippte det i helgen och det blev så himla fint! Visst är det kala fläckar men det är bara att så i allteftersom.

Andra bra saker vi har hunnit få gjort i helgen är att köpa ett stort gigantiskt parasoll till däcket! Ni som varit där vet att det blir helt sjukt stekigt i solen där. Det är absolut skönt, men inte som preggo och inte med ett litet knytte som behöver skugga. Nu har vi ett sidohängt 3 meter stort som skuggar hela rottinggruppen och hela däcket blev med ens så himla mycket mer ombonat! När sedan staketet kommer upp kommer det bli världens bästa uteplats!

Vi öppnade plånboken ännu lite mer och köpte en extern hårddisk på sommarrean. Jag känner att det får bara inte finnas någon risk att bilderna på bebis försvinner för att gammeldatorn går sönder! Det har varit en liten oro länge att datorn ska lägga ner och de bilder som ligger inne där redan nu ska försvinna. Så det ska bli så skönt att flytta över dem till hårddisken sedan! Och dessutom en perfekt iväntanpåbebissyssla när jag går hemma! Att rensa och sortera bland alla bilder och framkalla dem som vi verkligen vi vill ha kvar.

På tal om gammeldator så köpte vi också en ny dator igår! (det är inte bra för vår ekonomi att det regnar helt enkelt!). Vi har haft varsin dator sedan innan, Sammes har redan gett upp och skärmen är helt svart. Den går bara att köra via TV:n. Min dator hänger med än men det är på håret alltså! Jag köpte den 2007 när jag började plugga så den är 7 år(!!) Den är slö som en gammal pensionär och framförallt så är den så jäkla varm så det går inte att ha den i knät och ställer man den på ett bord så slår den ifrån av värmen. Man klarar sig alltså genom att ställa den med fläkten utanför bordet… 
Och eftersom jag har investerat i systemkameran och köpt nytt objektiv, stativ och fotokurs så känner jag att jag måste ha en dator att redigera bilder i också. Annars blir det aldrig av med varken framkallning eller att spara ner bilder. Samme har länge varnat att vi nog snart borde köpa en ny dator, innan den andra rasar ihop helt. Vi bestämde oss därför att satsa på en ny dator och skeppa iväg de gamla liken vi har hemma. Eftersom vi mest använder paddan så behöver vi bara en enkel dator som mestadels kommer användas till just bildredigering, att titta på film i sängen och på kortare resor och till ordbehandling (word och excel). Vi hittade en prisvärd HP som var nersänkt till 5000 och med en webrabatt jag hittade så fick vi ner den till 4490. Egentligen 500 mer än vi tänkt lägga på en dator just nu, men å andra sidan vill jag ha en som inte rasar sönder direkt och som är hyfsat snabb när man sitter med stora bildfiler. Samme hade processorskrav och RAM-minneskrav som han inte ville tulla på. Så till slut höjde vi budgeten med 500 kronor och det verkar som att vi får en grym dator för de pengarna! Nu längtar jag bara tills den kommer, det är en härlig känsla med ny dator! Då tänkte jag även ta tag i fotokursen så jag har lite redigeringskoll INNAN bebis kommer.

Så ja, vi har fått mycket gjort och det känns SÅ bra! Denna sista vecka jobbar jag halvtid och resten av tiden tänker jag spendera i soffan med att vika små pappersfåglar och sortera bilder och förkovra mig i kamerans alla funktioner i väntan på bebis! :)

V. 38 (37+2)

Mamma v.38

Många kan känna en oro inför förlossningen, trötthet på grund av sömnbrist och en stor längtan efter att graviditeten ska vara över. Se till att få tid för dig själv. Sov eller vila så ofta du kan. Man kan känna en stickande känsla när barnets huvud stöter emot musklerna i bäckenbotten och ibland ett obehag om man sätter sig för snabbt på en stol. Se till att ladda med kolhydrater i kosten och packa BB-väskan om du inte redan gjort det!
Bebis v.38

Graviditeten beräknas nu som fullgången. Barnet ökar snabbt i vikt. Alla inre organ är färdigbildade. Barnet väger nu runt 3 kilo och är ca 49 cm långt. Förlossningen är jobbig även för barnet. Men barnet klarar detta väl och har till exempel lagrat extra näring som det kan använda. Underhudsfettet fungerar sedan även som energireserv den första tiden efter födseln.

Egna reflektioner
Nu är vi minsann fullgångna, lillsparven och jag! Eftersom bebis vägde strax över 3 kilo redan förra veckan så antar jag att den ligger runt 3200 gram denna vecka om den följer sin kurva. Nu känns det på allvar att det börja närma sig! Jag jobbar just nu min sista vecka har därmed bara 3 dagar kvar innan jag går på mitt livs längsta ledighet! Känns helt overkligt måste jag säga! Jag kan absolut inte påstå att jag varit nervös eller orolig inför förlossningen tidigare, men igår kväll var det som att få ett klubbslag i pannan av nervositet. Det kom från ingenstans och jag blev helt plötsligt livrädd att värkarna skulle dra igång under natten! Idag känns det helt okej igen så jag antar att det var ett infall när jag låg ensam vaken i mörkret. Jag antar också att det är sådana här känslor som kommer att komma och gå lite som de vill nu på slutet. Vi är helt redo för bebis nu; allt är inköpt och klart, alla små kläder och filtar är tvättade, sängen och vaggan är bäddade och babyskyddet installerat. BB-väskan är packad och bebisen är fixerad sedan länge och färdigbakad. Nu är det bara att vänta på att knyttet vill komma ut! Och försöka ha sinnesro nog att inse att det kan röra sig om alltifrån 1 dag till 4 veckor till. Det känns som att kroppen verkligen har gått in i förlossningsförberedelser nu; jag har hårda sammandragningar/förvärkar och det liksom molar och ilar lite här och var. Himla svårt att sätta ord på men det är liksom bara en känsla att någonting händer i kroppen. Jag är extremt hungrig hela tiden, det började i söndags ungefär och ämnesomsättningen är på topp, minst sagt! På nätterna fortsätter värken i händerna, men jag tycker att den är lite mildare nu än innan. Däremot vaknar jag med extremont i höfter, ljumskar och typ lår (!?) som släpper om jag går upp och går lite på dem. Det märks också att minsta fysiska ansträngning direkt får kroppen att strejka ihop efteråt. Magen har sjunkt ytterligare denna veckan, det känns inte minst på andningen och att det är lite lättare att röra sig. Om det är pirrigt och spännande? Helt sjukt! :) 

Magen v. 38