Är det dags igen? Är det dags igen?

är det dags, är det dags är det dags igen?

Woho i helgen ska jag discodansa igen, för första gången på eeevigheter! Eller okej jag dansade som en tok förra helgen på BKs fest, men det var mer på lokal;) Nu är det liksom mer ute i svängen. Som jag längtar! Om jag är pepp? Ja, ja ja!

Fick ÄNTLIGEN tummen ur och beställde Spotify premium istället för unlimited, så nu kan jag äntligen lyssna i min iPhone. Ett måste nu när jag tränar så mycket! En fröjd med superpeppmusik i lurarna både på promenaderna och på crosstrainerpassen. Dansa Pausa är veckans höjdpunkt och det riktigt spritter i kroppen!





Spinningpasset igår var grymt jobbigt, men med Cascada och lite Rosenström så blev det snarare som en förförfest inför helgen;) Helgen som jag för övrigt längtar otroligt mycket efter! Blir en totalt fullspäckad helg med massa roligheter! Shopping i Värnamo imorgon, grill ska inhandlas till helgens festligheter och nyfödingspresent ska inhandlas till helgens bebisgos med söta C som vi inte hunnit träffa än! Förutom bebisgos och shopping så står en fotbollsmatch, ett Jönköpingsbesök, en hundutställningsdag med svärmor, dejt med vänner, grillkväll och Ulvestorp på schemat. Mellan varven hade det varit bra om vi hinner fixa kontoret och slänten på baksidan. Kan bli tight kan jag ana! Sen, om ni nu missade det, så ska vi ju som sagt äntligen ut och discodansa! :)

Tjoho och välkommen du efterlängtade långhelg!

Spring

Firade in våren och min nyfunna midja med ett par färgsprakande leggings som kommer bli vårgarderobens färgklick!

Träningsupdate

Träningen och nya hälsosammare livet går fortsatt bra, ytterligare 1 cm mindre midja imorse. Woho!

Dagens träning har hittills bestått av en PW på lunchen i 50 minuter och ikväll blir det ett pass på crosstrainern eller en löparrunda. Det går bra nu!

Gift

Fick finfin present av bästa svärmor som varit utomlands. Superglad blev jag och supersmarrigt doftar jag! Tack snälla!

Dreams

Inatt drömde jag en sån jävla sjuk dröm! Det gör jag i och för sig ofta, men det är inte ofta de hänger samman alls och därför blir de svåra att återberätta och att minnas. Men denna var för jäkla rolig ändå! Skrattar för mig själv bara jag tänker på det!

Jag drömde att jag stod på parkeringen här utanför jobbet och letade efter min bil och jag kunde verkligen inte hitta den! Till saken hör att parkeringen är ganska liten, men ändå, jag letade och letade och letade och den var puts väck! Då hittade jag en karta över parkeringen och blev glad när jag såg att det stod med TJD 198 och tänkte jaha det är där den står. Men på väg bort så insåg jag att jag ju inte alls har någon förbokad plats så det var alltså en bluff (?). Då, hittar jag plötsligt Emelie på parkeringen! Hon åker runt där i en bil med sin pappa (oklart om ulla-britt var med). Jag blir jätteglad för jag inser att jag nu kommer få hjälp att hitta bilen! Så jag hoppar in i deras bil och vi börjar cirkla på parkeringen och letar.

Så plötsligt slår det mig: vad gör Emelie i Värnamo bakom Fastighetsbyrån? Jag frågar Emelie samtidigt som jag ser ett litet naket ben skymta fram. Tänker att jag nog såg fel. Emelie svarar skamset: Jag har fått en konstig utväxt som jag ska kolla upp hos specialistläkarna (deras kontor ligger ovanför vårat även i verkligheten).

 Jag tror att det är ett födelsemärke och säger att det säkert inte är någon fara. Då ställer sig Emelie upp och jag ser att utväxten hon pratar om är ett ben. Hon har fått ett extra ben! Ett tredje litet ben som hänger och dinglar mellan de andra två. Med en liten liten fot längst ut som viftade på tårna ungefär i höjd med knävecken på hennes vanliga ben! Emelie är jätteledsen och orolig men jag säger att specialistläkarna är jätteduktiga och att hon kommer få all hjälp hon behöver precis som jag fick med min tumör. (nej jag var inte hos specialistläkarna). Hon berättar att benet växer hela tiden, men bara nattetid. Och att hon försökt stoppa det men att hon somnar hela tiden och varje gång hon vaknar så har benet växt 10 centimeter och att nu kan hon inte jobba längre för benet är för långt för att dölja i byxorna. Vi står utanför Fastighetsbyråns entré och jag önskar Emelie lycka till och ser henne lomma iväg med extrabenet naket dinglande i otakt med de andra benen. Sådär så att det liksom dunsar hårt emot hennes vanliga ben när hon går.

Jag går ut och fortsätter förtvivlat leta efter bilen, och till slut hittar jag den! Då kommer min bror och åker förbi på längdskidor. Han tvingar mig att åka också, och helt plötsligt är vi inne på mitt kontor och han visar hur man gör för att åka lodrätt rakt upp för en vägg och upp genom taket. Jag tittar upp i taket och ser två smala springor, precis så att ett par skidor får plats. Och undrar hur i helvete jag ska komma upp dit och våga åka igenom taket. Då hör jag KB hojta från andra sidan taket att det minsann bara är att ta sats och åka upp för väggen så löser sig resten av sig själv.

Sen vaknade jag.

Frågor på det?

Gammal bild på Emelie och mig. Med två ben var.

Helg

Idag jobbar jag hemifrån, så himla gött! Anledningen är att vår lilla fröken Idun kastreras idag. Klockan åtta imorse åkte vi till veterinären (jag kände mig som världens elakaste matte när jag lurade in henne i buren). Väl där upptäckte veterinären att hon slagit av en hörntand och att det nu var inflammerat och ont. Stackars liten!

Nu ligger hon nog som bäst på operationsbordet och jag ska hämta henne efter lunch. Innan dess ska jag ha jobbat undan det mesta tänkte jag. Deklarationerna avlöser varandra just nu så det är full rulle! Tänkte även hinna vika lite tvätt och ta ett pass på crosstrainern innan jag hämtar henne, så dags att sätta fart nu!

En gammal bild på Idskrutt

Men sedan är det helg! I helgen ska jag pyssla om lilla kattfröken lite extra. Ser även ut att bli en Göteborgstripp:) Tippen ska hinnas med, ÄNTLIGEN ska skräpet i garaget bort! Kattutställning i Gislaved står eventuellt på schemat, Iduns uppfödare ville gärna träffa oss och det kan vara kul att se hur det går för hennes syskon!

Tur att vi var effektiva och städade hela huset igår, och handlade, så skönt att slippa stressa med det på helgerna jämt! Framförallt skönt att slippa ta helg och fredagsmys i ett stökigt ostädat hus och med ett ekande tomt kylskåp!

Trevlig helg önskar jag er finisar!

Så var det den där tumören

Jag har ju som ni redan vet fått min tumör konstaterad godartad. Ett av världens mest konstiga besked att få, för att man helt enkelt inte vet riktigt hur man ska reagera. Om jag blev glad? Givetvis! Men mest lättad, tom och förvirrad. Det senaste halvårets dödsångest och oro gick liksom upp och kulminerade och pyste ut i hela kroppen. Så jag grät mest. Och suckade. Svårt att förklara den känslan riktigt. Som utomstående och närstående så blir det givetvis ren glädje och "jag visste väl det". För så är det ju, det MÅSTE ju lösa sig, det gör det på film. Och mina anhöriga tycker samma, det MÅSTE lösa sig.

Men att vara den som är sjuk är lite annorlunda. Man blir liksom smärtsamt medveten om sin dödlighet. Det pratas så mycket statistik; två tredjedelar överlever cancer, 20 % överlever cancer, i de allra flesta fall är det godartade tumörer och hit och dit. Och ja det stämmer. Men några av oss hamnar ju på fel sida av statistiken. Vad är det som säger att inte det skulle vara just jag? Sådana tankar brottas vi sjuka med. Och måste ändå klara av att fortsätta leva normalt. Så att när statisken släpps och det visar sig att man är på rätt sida, då släpper allt. Och alla reagerar nog olika då. Jag blev ledsen initialt, men sedan givetvis oändligt glad. Framförallt otroligt tacksam. Samtidigt som hjärtat blöder för alla dem som inte får det besked som jag fick.

Med mig är det heller aldrig mer lönt att prata om statistik och sannolikhet. Jag kommer aldrig mer i mitt liv att kunna förlita mig till siffror. En dag är man på fel sida så enkelt är det bara. Jag baserar det på mina sjuka odds jag hade för att drabbas av denna tumören. Sclerosing stromal tumör heter den oc h drabbar främst unga kvinnor mellan 26 och 30. Färre än 100 fall är rapporterade. I H  E L A V Ä R L D E N! Räkna på den jävla statistiken! Det är alltså 1 på 70 miljoner som får den. Hisnande siffror och statistik som är otroligt svårt att ta till sig. Därför, därför kommer jag aldrig mer att tänka på två tredjedelar hit eller en fjärdedel dit. Inte när man är en av 70 miljoner...

Vad händer nu undrar många. Jag också. Det är i nuläget ingen mer åtgärd inplanerad. Läkarna tvistade länge om jag skulle operera bort äggstocken eller ej och kom till slut fram till att det i nuläget inte är nödvändigt. Däremot kommer jag att gå på täta kontroller av äggstockarna så ofta som var tredje månad framöver för att se att nya tumörer inte tillkommit. Kommer det fler så ryker äggstocken/äggstockarna. Vad det innebär kan ni nog räkna ut själva. Så jag fortsätter att leva på hoppet om att det inte kommer fler. I de fall jag har kunnat hitta så har de flesta av de tjejerna inte fått fler tumörer sen. Jag hoppas därför att jag får fortsätta att ha statistiken på min sida ett tag framöver, jag behöver liksom mina äggstockar!

Så, nu hoppas jag slippa skriva mer om tumörspöket mer här. Nu har jag redogjort för läget och skrivit av mig själv lite om hur jag tänker. Oron kommer alltid att finnas med mig tyvärr, men livet håller så sakteliga på att återgå till det normala. Givetvis blir det aldrig helt som innan, men man lär ju sig att leva med det och hantera det. Jag tycker själv att vi lyckas ganska bra!

Jag lovade mig själv under min sjukperiod att jag skulle börja ta bättre hand om mig själv om jag fick ett positivit besked. Att träna mer, äta hälsosamt och leva hälsosamt för att vara snäll mot kroppen som har tagit så mycket stryk i form av långa sjukskrivningsperioder, tröstätning och deppande. Nu är det liksom nog. Nu är det nya tag som gäller och full fart framåt. Vi måste vara rädda om våra liv och om våra kroppar, vi har bara en omgång på oss.

Efter påskhelgen kickade jag därför igång med no more skräpmat på vardagar, ner med kolhydratsintaget (som dessutom påverkar min sjukdom negativt) och någon form av fysiskt aktivitet varje dag. Än så länge mest promenader, eftersom kroppen inte helt är läkt ännu. Jag kunde dock inte hålla mig i lördags, var SÅ sugen på att springa så jag gjorde om powerwalken till en löparrunda. Underbar känsla att springa igen! Men mindre underbart efteråt, det värkte något djävulskt där tumören en gång satt! Så jag måste vara försiktig nu i början. Men hittills går det kanon och jag är så peppad! 2 cm minus i midjan redan och en självkänsla som sakta, sakta börjar ta form igen. Härligt! Banana is back liksom! :)

Påsk i Dalarna

Vi hade en helt fantastisk påskhelg i fina, underbara Dalarna! Turen vände och strax innan vi skulle åka så fick jag ett samtal från läkaren med besked om att tumören är konstaterat godartad. Vi har därför kunnat koppla av, njuta och fira hela påskhelgen. Helt underbart!

Påskhelgen inledde vi med att jag, S, B, K, E och R begav oss på den rafflande semifinalen i volleyboll. Helt galen stämning och så sjukt spännande! Efter två set började vi vår långa resa upp mot Dalarna. Jag tycker att det är så mysigt att åka bil tillsammans, med donkenpauser och färdgodis och massa tid för att prata! Vi anlände till slut till Insjön vid halv tre på natten och stupade i säng!

På torsdageftermiddagen begav vi oss till Dalecarlia SPA & resort, där S bokat in oss för en natt. Turen fortsatte att vara på vår sida och vi fick en svit bara sådär! Hur lyxigt som helst! Vi gick promenad i solen i Tällberg, vilade och begav oss sedan ner till SPA-avdelningen. Så underbart skönt med bubbelpool, simbassäng och bastubadande, allt med utsikt över fantastiskt vackra Siljan!

På kvällen svidade vi om och intog en trerätters middag. Förrätten bestod av Nässelsoppa med laxtartar och friterat tunnbröd, huvudrätten var lågtemperad lammfile med sötpotatiskaka och efterrätten var en påskäggsparfait med mangokräm och hallon. Smakade precis lika gott som det låter!

Vi tog en tidig kväll och myste på hotellrummet med film i vår fina svit! Sov som en prinsessa hela natten och vaknade utvilad lagom till hotellfrukosten. Jag Ä L S K A R hotellfrukost! Gud vad gott det var!

Påskafton spenderade vi hemma hos S bror, där de hade bjudit in till påskbuffé. 15 stycken blev vi som trängde ihop oss till långbord och åt ägg, prinskorvar, köttbullar och allt annat som hör påsken till!

På påskdagen besökte vi S brorsdotter och hennes pojkvän som bor i Häradsbygden. Makalös liten by som ser ut som en hembygdsgård, men där det faktiskt bor folk! Tyvärr hade jag inte kameran med mig! Vi besökte även Hjultorget och gick i Iitalas outlet. Vi hann även med en långpromenad i det vackra vårvädret. Jag hade kameran med, men hann inte ta en bild, hade full sjå med att hänga med när gasellerna drog iväg! :) Även påskdagens kväll ägnade vi åt att äta påskmat med köket fullt med folk :)

En helt fantastisk helg! Tack alla inblandade! Och tack alla ni som med glädjetjut tagit emot mitt besked. Har blivit både tagen och rörd över den enorma responsen! Tack tack fina ni!

S bror bor sjönära!

Utsikt från hotellrummet över solnedgången vid Siljan

S framför delar av vårt fina hotell

Sweet med svit!

Hej då Småland

Fuck Landstingets kassa tidsuppfattning, idag har det gått tre veckor och vi har fortfarande inte hört ett knyst. Idag ger jag cancerspöket fingret och åker till Dalarna för härlig påskweekend med min andra hälft. Det man inte vet har man inte ont av och som jag ska njuta av denna helg!

Väl i Dalarna väntar min bästa födelsedagspresent: en hotellnatt på spahotell med trerättersmiddag och tillgång till SPA-avdelning, hotellfrukost och all lyx som det innebär att bo på hotell. TACK TACK TACK UNDERBARA SAMME!

Vi ska även passa på att umgås med Sammes båda bröder med familjer och respektive. Njuta och ha det gott i vackra Dalarna helt enkelt.

Glad påsk på er som kanske tittar in här! Om ni nu är några kvar!