tisdag 29 juli 2014

Tack

Nu ska vi absolut inte ropa hej än. Men efter att ha varit i kontakt med BB igår och träffat världens bästa barnmorska Lisbeth så är jag på banan idag! Hon trodde inte alls på förlossningsdepression utan snarare en intensiv variant av baby blues. Så. Himla. Skönt! Hon sa att det kan gå över direkt i bästa fall, eller så planar det ut lite mer långsamt och då krävs tålamod. Och så fick jag googlingsförbud. Så igår vände det och idag är jag som sagt helt pigg och mitt vanliga jag! Så otroligt skönt! Pussar och kramar min underbara lilla familj hela tiden och är så tacksam över att kunna njuta av bebislyckan igen! Håll tummarna att det håller i sig utan dippar nu! Det känns så iallafall!

Miljoner tack för allt pepp! Särskilt stort tack till båda fridorna, till min familj och till sammes familj. Som ni har stöttat oss den senaste veckan! Tack också för alla brev, paket och presenter vår lilla Vide får! Snacka om bortskämd och älskad unge! (Och tack E och J för push giften till mamman! ;))

Min älskade lilla sparv!

3 kommentarer:

Sandra sa...

Skönt att du redan mår bättre. Skickar lite pepp till dig! Jag tror att det är lätt att känna sig psykiskt svajig i början. Man har så många förväntningar på hur första tiden ska vara. Man blir matad av det på alla sociala medier som finns, och så målar man ju upp en egen bild av livet som nyförlöst mamma. Stämmer den bilden inte med verkligheten kan det bli konstigt. Så känns det fortfarande för mig ibland :)

Vide är bedårande. En riktig liten godbit!

Ida sa...

Åh vad skönt att höra!!! Kram

Banana sa...

Tack snälla för peppen! Ja visst är det så, och man ser ju alltid bara det lyckliga och fina, som med allting på sociala medier! Ingen pratar om deppighet, det är liksom tabu, vilket spär på skuldkänslorna ännu mer.