Jaha då var jag tillbaka på jobbet igen. Allt är som vanligt men ingenting är sig likt. Typ lite så känns det! Här sitter jag på mitt stora kontor, med min dator och telefon. So far soo good. Kundbesök hit och kundbesök dit. Precis som vanligt. Men så kommer en trappa som man blir flåsig av och det spänner till i magen och gör fruktansvärt ont. Strumpbyxorna sitter bekvämt i armhålorna för att inte spänna på svullen mage och ömma snitt. Då känns det så surrealistiskt. Jag har liksom klivit ur sjukbubblan och står utanför och tittar på den. Fast ändå med ena benet kvar därinne.
Om det är kul att vara tillbaka? Inte så. Om det var skönt att komma ur sjukbubblan och återgå till det normala? Helt otroligt skönt! Framförallt att sysselsätta hjärnan som annars har en tendens att oroa ihjäl sig.
Helgen var underbar. Långa promenader i vårsolen, ute på spegelblank sjöis, tipspromenad, mellomys och fina vänner och familj!
För övrigt kliar det något djävulskt i mina gröna fingrar! Jag har så mycket planer och drömmar om min lilla trädgård och jag spanar ivrigt efter vårtecken i rabatterna. Håller tummarna för att det är pioner jag skymtar och jag tror att jag har lavendel i landet. Så ljuvligt! Nästa år ska landet svämma över av vårlökar som krokus och snödroppar! Men först måste jag se lite vad jag har. Så himla spännande! En pallkrage är lämnad av förra ägaren, däri ska jag så kryddor och sallad tänkte jag. Äntligen äntligen är det vår!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar