Men jag har noterat att han är väldigt ledsen och uppriven när det är dags för påklädning på förskolan. En av pedagogerna kallade honom latmask och sa att de har duster om det här varje dag. Jag skulle inte säga att han är lat, däremot har jag och hans pappa varit lata och inte tagit denna fighten isåfall.
Så vi bestämde att vi för hans skull skulle försöka mana honom att iallafall försöka själv i alla lägen. Och det har gått över förväntan! Det funkar absolut inte om han är för trött eller hungrig eller allmänt känslig, men han är oftast peppad själv på det och blir så himla glad när han klarar det själv! Ibland behöver föräldrar (iallafall de här) en knuff i ryggen. Lätt att tänka att han fortfarande är vår lilla bebis.
Det jag fått till följd att Vide kan allt. "Didde kan" "nej, inte mamma!" Detta gäller just nu prick allt: skala äpple, dela maten, köra bilen (ha ha), laga maten osv. En liten utmaning vissa dagar! Men mest av allt ett sunt tecken på utveckling så klart! Stanna tiden säger jag! Det går så himla himla fort nu!
Vi pratade i söndags förmiddag om att åka på hockey på eftermiddagen och V var pepp och skulle åka till ishallen. Sen pratade vi inte mer om det på hela dagen och gjorde en miljon andra projekt under dagen. När kvällen kom åkte vi och handlade i Gislaved och blev trötta och sega och tänkte att vi skippar hockeyn, V har ju ingen koll på det längre ändå. Vi åker till mormor och fikar tänkte jag (Vides bästa). När S säger: ska vi åka till mormor och fika lite? Så skriker V i falsett från baksätet: Neeej inte momo! Åta titten (ishallen) o tolla jötti!! (kolla hockey). Vi blev helt paffa. Hur fanken kom han ens ihåg det? Och hur visste han att det ena skulle utesluta det andra? Så hockey blev det och V var nöjd med besöket och åker skridskor på hala sockar här hemma nu och ska önska sig skridskor av tomten (indoktrineringen funkade 😊)
Samma kväll blev V halt på ena foten och ramlade därför runt i ishallen och gick så himla konstigt! Vinklade vänsterfoten och gick på utsidan av foten. Både hemma och borta och inne och ute. Trillade flera gånger och sa att han hade ont. Så himla svårt att veta vad man ska göra! Och hur gör man med föris? Vi bar honom en hel del och mellan varven verkade det släppa. Men på morgonen igår gick han fortfarande konstigt till och från. Vi meddelade föris och sa att de skulle ringa om de märkte att han hade ont eller trillade. Men de hade inte märkt något under dagen igår och när jag hämtade så gick han som vanligt. Väldigt skönt! Var nog bara en stukning eller vrickning efter helgens bus!
V sjunger mer än någonsin nu och är så jädra rolig när han hittar på egna texter till låtarna dessutom! Han har lärt sig midnatt råder bara efter att jag har nattar honom med den några gånger och är så världsgullig när han smyger fram och sjunger "tipp tapp tipp tapp"! Han har lagt till Jag leker träd, En elefant balanserade, Sjörövarfabbe och Var bor du lilla råtta i repertoaren.
Han räknar till fjorton och älskar färger. Förskolan har färgtema just nu och han älskar det! Hans bästa färg är gul och lyckan var stor när han skulle ta med en gul sak hemifrån. Alla kläder som är gula är hans absoluta favoriter och bilarna ska helst vara gula om han får bestämma.
Han har precis upptäckt Alfons Åberg och vi läser Godnatt Alfons Åberg varje kväll. Han har lärt sig delar av texten utantill och sitter ofta och "läser" själv. Så himla roligt! Eller så fyller han i innan jag hinner läsa klart meningen. Efter en väldigt lång period med bara Pippi och Bamse kom Alfons lite som en befrielse, äntligen en ny bok att läsa!
Livet med Vide är extra roligt just nu och ibland får man nypa sig i armen för att förstå att det är sant allt man får vara med och uppleva nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar