Juldagar

 

Jag önskar att jag kunde gått in i julfirandet och julledigheten med glädjande läkarbesked, men så blev tyvärr inte fallet. Verkligheten bryr sig inte om ifall det är jul eller ej när den gör sig påmind. Jag är dock kluven till hur mycket jag kan och vill dela med mig av här inne, känner mig ganska blottad och hudlös som skriver öppet om känslor och funderingar kring sjukdomar och livsöden. Samtidigt som det har en läkande och dämpande effekt för mig att skriva av mig. Att sätta ord på det jävliga. Och framförallt för att minnas och kunna gå tillbaka och se sedan i efterhand. Men som sagt, jag är kluven till det hela. Så tills jag vet hur jag vill göra så säger jag inte mer än att det såg okej ut tumörmässigt sett, men andra oklarheter har dykt upp.

 

Då, när det känns som jävligast och mest orättvist, då är det så himla viktigt med fina vänner och familj. Av en slump stötte jag ihop med K på sjukhusparkeringen efteråt. Vi kramades och tårarna rann och det var liksom bara så skönt just då. En annan stor, stor hjälp och tröst är bästa So. Vi pratade länge i telefon och vi grät, för varandras skull. Och peppade och stöttade och snöt bort tårarna och bestämde oss för att se framåt. Tack ni fina för att ni finns! Mitt största stöd har jag, lyckligtvis, på hemmaplan. Min fina fina sambo som delar mina med- och motgångar. Som också blir ledsen och som också är orolig. Men som ändå kramas, tröstar, peppar och gör allt han kan. Men det största är att han är så tålmodig och lugn. Han står orubblig där i mina galna utbrott av panik och ledsenhet och förstår. Och efteråt kramas han ännu mer och vet att det inte är honom jag är arg på. Det är på jävligheten jag är arg och ledsen. Tack finaste älskade Samme för att du står ut med mig och för att du är världens bästa människa.

 

Jag tog ett beslut där och då. Det pratades om att ställa in planerat umgänge och glöggkvällar. Men ensam är inte stark och jag mår mycket bättre med vänner omkring. Så torsdagen fick vara en ledsendag och sedan var det bra med det. Fredagen ägnades istället åt julavslutning på jobbet med julbrunch och julklappsutdelning. Sedan gick jag hem och sov. Sov igen all missad sömn hemsknatten före och S visade återigen varför han är den bästa och höll ställningarna med städning och matfixande för att jag skulle få sova. Det gjorde susen och sedan vaknade jag som en ny människa!

 

Kvällen blev himla mysig, med glöggmingel, tacotårta, julgodis, julklappsspel och några omgångar av hysteriskt roliga spelet Ryktet går. Som vi skrattade! Tack fina ni för en toppenkväll!

 

Denna dagen har ägnats åt välbehövlig återhämtning. Vi har sovit ikapp oss och fixat och donat i lugnt tempo. Inhandlat det sista inför julafton, bäddat julrent i sängarna och stökat i köket. Dessutom har vi tagit en härlig, ångande julbastu! Så nu är vi rena och fina inför julafton! Kvällen ägnade vi sedan åt mysigaste julfilmen Love actually. Det enda jag avskyr i den filmen är den otrogne jäveln som köper halsband åt annan än sin fru. Honom hatar jag intensivt. Och gråter med bedragna frun. Usch!

 

Mitt i kom vi på att vi glömt köpa bingolotter inför morgondagen. Panik uppstod och S åkte iväg till tians. Och tro det eller ej så kom han hem 10 minuter senare med två lotter! Förra året minns jag att det var kaos att hitta lotter! Vi letade bokstavligt talat över halva södra Sverige!

 

Imorgon ska jag baka lite julgodis (lagret tog slut under gårdagens glöggkväll) och slå in de sista klapparna. Uppesittarkvällen spenderar vi sedan med tre andra par på glöggkväll med bingolotto, skinksmörgås och julgröt. Det ska bli himla trevligt!

 

Och sedan är det ju självaste dopparedagen! :);)

 

Passar på att önska er alla en riktigt God Jul. Avslutar med lite bilder från gårdagens glöggkväll. Älskar bilden på julklappshögen där översta paketet har en avancerad inslagning! ;)

 

 



 

 

 

Kram