Det gör precis lika obarmhärtigt ont i hjärtat och hela kroppen idag av att ens tänka på det som skedde igår. Har hunnit prata med jobbarkompisar och vi alla konstaterar samma sak: det är helt ofattbart och går inte ens att ta in riktigt. Sov väldigt lite inatt, vilket resulterade i ica-kassar under ögonen idag. Grät hela vägen till jobbet innan det var dags att slå på autopiloten. Tack gud att jag har en välfungerande sådan att koppla på i sådana här lägen. Kunder och intag väntar tyvärr inte, hur hemskt det än kan kännas. Livet går ju vidare, vare sig man vill eller inte. Just nu vill jag inte.
Facebook hedrar H igår. Fint och ledsamt och det värker i hjärtat när nära vänner skriver ett sista avsked och hedrar med favoritlåtar och dylikt. Jag har svårt att andas. Glömmer att andas. Varpå jag drar långa djupa suckar. Suckar av sorg. S kramar och tröstar men det kryper i hela kroppen av rastlöshet, menlöshet och ofattbarhet. Jag kan inte helt ta in att han faktiskt inte finns längre. Helt ofattbart. NP har tänt ljus och ställt upp en bild på H som sorgsna arbetskamrater kan gå till för att få någon slags tröst och ro.
Inga roliga inlägg från mig just nu, men jag känner att jag måste skriva av mig. Var passar det bäst än i mitt eget lilla krypin då? Facebook basunerar ut till alla vänner, vare sig de vill läsa eller ej. Hit går man ju trots allt bara och läser om man vill och känner för det. Så ni får vackert stå ut, för hela kroppen är tyngd av sorg just nu. Kan liksom inte värja mig.
2 kommentarer:
Du är guldvärd kära kusin<3 förstår om det är jobbigt har själv varit i samma sitts:( men sänder en tanke till dig,h och alla som kände honom. Är för hemskt är i sånna här situationer man lär sig att livet är jävligt skört ibland. Jag lärde mej att ta mer hand om nära och kära och det jobbiga är att tiden inte räcker för alla. Många kramat till dig! Mkt Fint av np att göra så:) Kramis
Jag gråter lite med dig, h:s familj och bekanta.. Så tragiskt och inte minst orättvist!
Massa kramar!
Skicka en kommentar