Förändringarnas vindar blåser

Hej på er alla mina fina läsare! Nu är det så här att jag har tagit ett beslut (efter många om och men) att lösenordsskydda bloggen. Ni vet ju att jag har pratat om det innan, men inte riktigt kommit till skott. Nu känner jag att det är dags! I samband med detta kommer jag även att ändra designen och förnya bloggen lite, är så trött på designen jag har nu!

Anledningarna till mitt val är många, bland annat mitt jobb som jag har pratat om tidigare. Jag är också trött på och lite skrämd av att lämna ut så mycket av mitt privatliv till helt okända människor. Gjorde ju ett försök att få lite kläm på er för ett tag sedan, vilket resulterade i att ca 5 % gav sig till känna:) Jag är likadan själv så jag dömer ingen! Nu står stora förändringar för dörren i och med vårt husköp. Det kliar i fingrarna på mig och jag vill visa bilder, inköp, inspiration och tankar för er! Men samtidigt är jag en person med stark integritet och jag känner en viss olustkänsla över att fläka upp mitt hem helt offentligt på Internet. Kan låta barnsligt, men så känner jag. Mitt hem är min borg och speglar MIG väldigt mycket. Då vill jag inte ge utrymme för allmänheten att stöta och blöta varenda val jag och vi gör.

Husköpet har tagit enorma proportioner och alla, verkligen ALLA kommer fram och gratulerar och frågar, vilket jag givetvis är väldigt glad och tacksam för, tro inget annat! Men en händelse fick mig att på riktigt tänka till. Jag lade ut en bild på facebook när vi skrivit papper. En bild på en halv ritning utan synlig text(medvetet för att hålla det lite privat) och en skumpa. Samma dag har folk, troligtvis med hjälp av den knapphänta bilden lyckats luska reda på vilket hus det är genom att jämföra ritning mot hela hemnet och har nu alltså full koll på minsta detalj om vårt hus. byggår, fasadmaterial, taxeringsvärde, renoveringar etc. Givetvis förstår jag att dessa människor inte menar ngt illa och det är heller inga top secret uppgifter som tagits reda på. Men det är en olustig känsla att folk är så vetgiriga och att man själv inte styr alls över informationen om ens egna privata göromål. Ni som bloggar själva förstår säkert hur jag menar. Och jag är själv lika nyfiken när det är något som intresserar mig, så återigen, jag dömer ingen.

Att jag gick in så i detalj på den specifika händelsen, trots att den egentligen är bagatellartad, är helt enkelt för att det var just den händelsen som fick mig att tänka till en extra gång på hur vi egentligen lämnar ut våra liv på nätet och hur människor faktiskt stöter och blöter i andras privatliv. Med facebook har vi släppt alla spärrar på vad som är privat och inte. Givetvis är detta väldigt individuellt: medan en del har låsta sidor och uppdatera knapphänt, så finns det dem som har helt öppna sidor och som uppdaterar om dygnets varenda timme och checkar in överallt med allt och alla. Valet är helt fritt, men jag tror att många inte tänker på hur extremt blottade de faktiskt är.

Jag väljer därför att ta ett steg tillbaka och hålla lite av mig och mitt privat. Jag tänker också långsiktigt; jag hoppas ha kvar bloggen i många år till och på sikt vill jag inte lämna ut mina barn fritt på nätet. Men just nu vill jag framförallt kunna uppdatera fritt om mitt privatliv och allt spännande som är på gång! Jag vill visa er bilder från huset, jag vill skriva mer om mitt jobb och känslor kring det, kunna skriva mer privata texter med mer känsla bakom vilket jag är väldigt restriktiv med idag.

Nästa helg har jag planerat att bloggen stängs för allmänheten. Jag hoppas verkligen att så många som möjligt av er vågar fortsätta läsa min blogg. För givetvis har det här myntet två sidor: jag vet att jag kommer att tappa många av er som inte kommer att våga fråga om inloggningsuppgifter. Jag vet också att det inte spelar någon roll hur mycket jag bedyrar att ni inte ska tycka att det är pinsamt att ge er till känna. Många av er kommer att göra det ändå. Jag har själv tappat många bloggar för att jag inte tröstat be om lösen.

Men jag gör ändå ett försök och lovar, ingen skulle bli gladare än jag om ni vågar fråga!

Släng iväg ett mail till annaekblom@hotmail.com så får ni inloggningsuppgifter på studs när det är dags! Eller, lägg en kommentar på detta inlägget med din mailadress i så mailar jag över uppgifterna till dig!

Nu ser jag fram emot en ny, fräsch blogg med intimare inlägg som berättar mer om mig och mitt och framför allt en blogg fullspäckad med husplaner, inredningstips och resetips! I samband med detta kommer jag även äntligen att kunna plocka bort kommentarsspärren så att det blir lättare att kommentera. Jag hoppas på att vi kan ha en tvåvägskommunikation med tips och idéer. Jag tror det här kommer bli kanon och jag hoppas att ni hakar på!

Massa kärlek till er alla, och tack för den här tiden passar jag på att säga till alla er som jag tappar nu (förhoppningsvis blir ni inte så många för jag hoppas att ni fortsätter följa mig såklart!)

BANANALOVE