De senaste dagarna

De senaste dagarna har varit minst sagt turbulenta och känslostormande. Jag tackar återigen så otroligt mycket för all omtanke. Tack, tack, tack fina ni. Det värmer otroligt mycket ska ni veta. Jag är ju ganska skraltig och otroligt hudlös just nu så det går verkligen rakt in i hjärtat.

Jag skrev senast i fredags, så här i efterhand förstår jag inte hur jag orkade skriva ihop så mycket när jag var så dålig. Men jag minns att det var som att huvudet skulle explodera av tankar om jag inte fick skriva ner det. Fredagen spenderades som sagt med Frida och lilla E, som sedan byttes av av min familj som kom med lite mat och kollade hur jag mådde. När Samme kom hem var jag trött efter att ha varit social hela dagen. Jag hade fruktansvärt ont i axeln och mellangärdet och vi gick och lade oss tidigt för att jag behövde sova. Fick sittligga även den natten och vaknade supertidigt lördag.

På lördagen blev jag sådär blek igen och fick blodsockerfall stup i kvarten och var tvungen att vara sängliggande. Ringde in till sjukhuset som ordinerade sängläge och nya blodprover på måndagen om inte yrseln gav med sig. Sov bort nästan hela lördagen och vaknade lagom tills Frida kom och levererade tavelramar som hon hade köpt. Efter lite mellomys somnade jag igen.

Söndagen vaknade jag återigen tidigt och nu äntligen var värken i axeln borta. Så skönt att kunna sova igen! Vi skulle fixa och dona men jag kände bara en enorm frustration över att inte kunna röra mig, inte orka tänka och inte kunna klä på mig själv så jag var mest ledsen.

Sedan kom den då. Måndagen som jag väntat på hela helgen. Satt med telefonen bredvid hela morgonen och väntade på att läkaren skulle ringa. När hon ringde var jag så nervös så jag mådde illa. Beskedet var svårtolkat och det var väl varken positivit eller negativt. Bara ytterligare väntan. Positivt var att höger äggstock är kvar, till stora delar! Det var himla skönt! Förändring hade hittats, en oklar sådan. Den var inkapslad och är nu sprängd och borttagen och skickad till patologen för mikroskopisk analys. Svaren på den analysen kommer om två veckor, och först då vet vi alltså om det är en godartad förändring eller en elakartad (cancer). Jag blev ombedd att lämna prover, så vi begav oss till vårdcentralen här i Anderstorp som tog två prover, ett blodvärdesprov och ett gulkroppshormonprov.  Jag fick veta att man träffat ett blodkärl som brustit, det var därför jag tappade så mycket blod och var så dålig efteråt. Denna har tydligen bränts ihop igen.

I nuläget spelar inget annat någon roll, just nu vill jag bara ha ett positivt besked från patologen. Jag ber till gud varje dag att det är en godartad förändring. Ni kan väl hålla en tumme eller två så är ni snälla. Nu väntar en lång lång väntan.

Jag hoppas att livet så sakteliga kommer kännas lite mer normalt, just nu är det så mycket oro, ångest och tankar som kaosartat snurrar i huvudet och jag är bara så himla ledsen. Gråter lätt, är arg, besviken och fruktansvärt orolig.

Men mellan varven försöker jag leva som vanligt och hitta små små guldkorn i vardagen. Filmmys med Frida igår var ett sådant guldkorn, den nya köksmattan en annan. De nya tavlorna är nu uppsatta i hallen och blev jättefina. Och snödropparna är på väg upp i landet utanför köksfönstret. Sådana små saker gör mina dagar lite bättre och lite finare. Och som sagt givetvis allt pepp från alla som bryr sig.

Största guldkornet av alla är min fina Samme. Kan inte nog många gånger säga vilken otrolig tur jag har som har honom. Det är oroligt för honom också och han bär en stor del av min ångest och oro. Mitt i allt detta jobbar han som vanligt, tränar fotboll och sköter allt i hemmet nu när jag mest är liggande. Städar, lagar mat, passar upp, tar hand om Idun och betalar räkningar i tid. Tack fina fina du för att du finns. Älskar dig mest av allt.

Nu försöker vi få de här två veckorna att gå fram tills nästa besked. Positivt tänkande och viljestyrka hoppas jag hjälper till för att få ett positivt resultat. Finns gud så hoppas jag att han gör vad han ska nu. Håll en tumme för oss är du snäll. Vi behöver alla tummar vi kan få.

Kram