Två steg fram och ett tillbaka

Idag fick jag det efterlängtade beskedet från det jobb jag har sökt. Det var tre heltidstjänster och tre visstidstjänster som söktes. Vi var 82 sökande totalt. 30 st kallades till intervju. 10 st kallades till en andra intervju.

Och jag blev erbjuden en tjänst! Smolket i glädjebägaren är att jag har blivit erbjuden en visstidstjänst. Som jag inte kommer att ta. Detta beslut har jag tagit i samråd med familj och vänner, främst med min sambo. Det är givetvis en ära att vara topp fyra av så många sökande på ett jobb som jag egentligen inte har några som helst meriter till att få. Men. Anställningen slutar i årskiftet och jag vill inte vara arbetslös i januari. Inte när jag har en fast anställning idag. Jag vet att det hade kunnat öppna sig dörrar till en heltidstjänst OM någon råkar sluta under de 6 månaderna jag är anställd. Eller så stängs de och så sitter jag där utan jobb i januari.

Jag är helt enkelt för gammal och värderar mig själv för högt för att ta en visstidstjänst.

Så det är ganska tomt idag. Vet inte vad jag känner riktigt. Mest en håglöshet och orkeslöshet att skriva nya CV, gå på fler intervjuer och fortsätta sökandet. Men det är bara att försöka komma igen, styrkt av tanken på att jag faktiskt, för andra gången denna våren, kan tacka nej till en tjänst. Det är ju alltid något.

Så är det någon av er där ute som vet något företag som söker en ambitiös, driven och faktiskt ganska smart tjej så tipsa dem om mig! Jag har fil.kand i företagsekonomi och söker en tjänst inom ekonomi, inköp eller kundtjänst. Jag har dessutom läst massa byggteknik och tekniska kurser.

Gick ut gymnasiet med 29 MVG av 31 möjliga och var tvåa i Aftonbladets lista över de smartaste i Gislaveds kommun efter högskoleprovet. Hur jävla svårt kan det vara att hitta ett jobb liksom?

(OBS! Det sistnämnda skrivs med ett stort mått ironi bör tilläggas för er som tror att jag fått hybris)

Ikväll tröstade jag mig med ett långt skumbad följt av Sveriges premiärmatch i EM. Lite popcorn och pepsi max på det så är det ju nästan fest!

En kväll på stranden på Koh Lipe. Bekymmersfritt, härligt liv innan jobbstart och tumör. Som jag saknar det!