Fy fan vad jag är bra!

Eget skryt luktar som tidigare sagt illa, men fan vad jag är stolt över mig själv! Mot alla odd genomförde jag Vårruset igår, med infekterade onda knän och tejpade fötter. Vinnarskallen i mig vaknade och de många milen jag ändå har i benen hjälpte till. Sprang på en tid jag inte vågat drömma om, med tanke på att jag kvällen före satt med varet rinnande ur såren. Men jag klarade det! Och känslan efteråt är obeskrivlig! Klappar mig själv på ryggen, struntar i Jantelagen och älskar min egna fighterförmåga. Förmågan att lyfta och vara som starkast i motvind och att aldrig ge upp. Den förmågan har gjort att jag klarat mer än vad många andra någonsin skulle klara och jag är så tacksam att jag besitter den! Skriver detta för att föreviga den otroligt självuppfyllande känsla det faktiskt är att trotsa sina egna begränsningar. Att viljan att vinna måste vara starkare än rädslan att förlora är viktigt viktigt att komma ihåg!

Annars då? Dagen har varit bra. Vart hos sjukis med mina knän och fått dom omlagda och tvättade. Ska på återbesök imorgon och då hoppas jag på bättring. Annars väntar troligtvis penicillin:( En rolig sak var dock att sköterskan utbrast, när hon såg knäna: "Du menar väl inte att du lyckades springa vårruset med de här!? Det var en kämpainsats må jag säga!" Det enda negativa med den kommentaren är väl att det inte ser så bra ut.

Men äh vi tog iallafall medalj, benen och jag:)

Ikväll var det även dags för overallsinvigning för ettorna. De gråa overallerna var samlade och det stökades på rejält! Dock verkade ettorna tagit kommandot över tvåorna och det kliade i fingrarna att gå in och styra upp det hela:) Var även sugen på att hoppa i overallen igen, detta sköna, älskade plagg med så många härliga minnen i sig!

Dagens tanke 1: Går till pappa som kämpar och kämpar och kämpar så med sin vikt. I alla år har han fuskat när han stiger på vågen och vi har skrattat så åt honom. Han vägrar väga sig på den nya vågen utan använder sig av den gamla analoga. Den går nämligen att lura. Så han har hållt sig i väggarna eller i bänken varje gång och smugit sig upp på vågen. Lika kul syn varje gång! Idag ringde han dock och berättade då att han för första gången på många år stigit på vågen rakt upp och ner.

Pappa: "Kan du gissa vad det skiljde?"

Jag, som tänkte att nu ska han minsann ge oss som har hånat honom: "Hm 3-4 kg kanske"

Pappa, med besviken röst: "TJUGO! TJUGO KILO! Kan du förstå vilken kalldusch!? Det är ju enorma siffror!"

Haha stackarn! Så otroligt surt! Men ett gott skratt bjöd det ju på iallafall!

Dagens tanke 2: Tack snälla T för att du fortfarande betalar min prenumeration på Amelia. Blir lika glad varje gång den dimper ner i brevlådan:)

Dagens tanke 3: Kom i ett mail idag och är tydligen taget ur bibeln (av alla ställen) och lyder:

"Gör er inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga'. Matteus 6:34

Haha tyckte den var klockren i sin bitterhet!

Kram