Kärlek

Helgen är över och jag är trött som om jag levt i 150 år! Har haft fullt sjå att hålla mig vaken på jobbet idag, powernapat ikväll men är fortfarande sådär trött så det känns ända in i benmärgen! Skyller min trötthet på helgen som gått i 180 rakt igenom. Men vad gör det när man har roligt? Har haft en toppenhelg med fina fina vänner, många kära återseenden och ett fullspäckat schema från tidg fredag till sen söndag. Bara med roligheter förstås!

Avslutade helgen med tre morsdagsfiranden. Är så glad över min bonussläkt jag fått genom S. Fina svärföräldrar, svågrar och tillhörande respektive. Och alla hundarna förstås:) Det bjöds på stor grillbuffe i solskenet och jag sniffade nyfödda valpar! Min egna släkt besöktes i Länghem, hos bästa mormor och morfar. Alltid lika kul att träffa alla, luften är hög och alla pratar i munnen på varandra och skratten avlöser varandra. Härliga, fina ni vad glad jag är att ni finns!

Något annat jag är, som ni säkert redan vet, så otroligt tacksam och glad över är min fina älskade sambo. Han är det bästa som någonsin hänt och jag sänder varje dag en tacksam tanke över att han är min. Och hönsar lite över att det ska hända honom något. Att han ska bli allvarligt sjuk eller råka ut för en olycka. Då fladdar det obehagligt i bröstet. Därför måste jag varje morgon skicka med honom en uppmaning att köra försiktigt. Oavsett om jag är vaken eller ej så kommer samma ord varje dag. För gud hjälpe om det skulle hända honom något!

Det är så härligt när tacksamheten och glädjen bara slår en sådär med jämna mellanrum. När det liksom sprids ett varmt bubbel i hela magen. Det kan vara att hålla handen på väg hem från festligheter en sen sommarnatt med honom som har valt att leva sitt liv med just mig. Eller att, i de där stökiga bullriga festligheterna med massor med folk plötsligt få syn på min man. Att se honom skina upp och fyra av sitt fina leende. Att själv skina upp och känna den där känslan. Den där känslan av att "Åh där är du ju!" Och plötsligt försvinner liksom alla andra runtomkring för en minut eller tre och en kram eller två. Att sedan vimla vidare, tryggt förvissad i vetskapen att vi ses sen. På väg hem. Och då håller vi handen och det doftar svagt av hägg och syren. Det är kärlek det.

Förutom att han är världens mest omtänksamma, snälla, ansvarsfulla och smarta kille så är han dessutom så himla snygg! Att han är min är min största triumf och bedrift hittills här i livet!