Måndag. Du misstar dig aldrig.

Måndagar är inga roliga dagar i vanliga fall, men denna måndagen tar nog ändå priset.

Har förärats med mensvärken från helvetet, ni vet så att man nästan inte kan stå upprätt och att andas känns som en ansträngning samtidigt som knivar rotar runt i magtrakten. Precis sådan!

Då är det härligt att komma hem och se att katten har pissat i sängen. T v å gånger. Precis som han gjorde igår så att duntäcke och sängkläder redan hänger på tork överallt och ser ut som hejkomochhjälpmig. När man då inser att det är dags igen, byta byta, tvätta tvätta. Alltså den uppgivna måndagskänslan!

Lägg på en magsjuk sambo som kom hem från jobbet tidigare och nu ligger i frossa och feber.

Heja måndagen, du kan du!

Det är då man måste vända det. Så jag tog på mig löparskorna och trotsade både mensvärk och ösregn och gjorde löparpremiär i Anderstorp (räknar inte den första gången i våras när jag höll på att avlida i backarna på elljusspåret). Det var tungt, stumt, blött och lerigt. Men vilken härlig känsla att liksom bara ha gjort det! Räknar med träningsvärk imorgon och har helt klart fått upp ett litet löparsug igen! Äntligen!

Efter dusch och mat så känns dagen helt okej ändå. För mensen är för tidigt, vilket är sjukt bra eftersom jag haft den hela malmöhelgen annars. Så väldigt tacksamt att den just denna månaden speedade på lite! Och tur att S blev sjuk idag och inte på torsdag eller fredag! Nu hinner han förhoppningsvis piggna till tills helgen! Så vänder vi på det så så har vi egentligen haft en jäkla tur! ;)

Det enda som inte går att vända är kattpisset. Det finns liksom inte så mycket positivt att hämta där!

Nu dags för julklappspyssel!

Kram