Familj

Alltså. Det här med graviditetshormoner är ju inte att leka med! Allt som oftast är hjärtat utanpå kroppen och det är lika nära till glädjetårar som fasansfulla tårar över barn som far illa och människor som har det tufft.

Jag har en bror. En lillebror som är 23 år, tuff och kaxig och som lever livets glada dagar, sorglöst utan en tanke på morgondagen. Vi är på helt olika plan i livet kan man lätt konstatera. Han tycker nog att jag lever ett sjukt trist svenssonliv med villa, kombi och parmiddagar. Han lever för att resa, festa och ha kul. Som många andra 23åriga killar. Så ja, vi är på olika plan. Vi har en bra syskonrelation men jag kan inte påstå att vi varit särskilt tighta som vuxna. Vi är båda starka och har mycket temp och tycker olika om mycket helt enkelt!

Men nu. Nu kommer starka familjebanden fram. Han är så himla glad över lilla bebisen! Mycket gladare än jag någonsin trott att en 23årig tuff kille skulle bli! Han är så stolt över att bli morbror och pratar ofta om vad han ska lära bebisen, vad han ska ta med den på och vad de ska göra. 

Idag hade han varit och handlat med mamma. Och han köpte böcker till bebisen. Just böcker också. Så himla otippat om man känner honom! Små barnböcker som han valde ut själv och ska ge till lilla bebis.

Man kan ju bli gråtmild för mindre.