Renovera mera

Min bror frågade oss för ett tag sedan: ”alltså kan ni inte bara sluta renovera, måste ni göra något hela tiden! Lägg er på soffan och bara va lite!”

Och jag förstår honom och håller med honom. För vi har renoverat sedan förra våren nu och det börjar bli så tröttsamt. Förklaringen? Den där satans dräneringen. Det känns ibland som att vi inte kommer någonstans, och därför gjorde jag en tillbakablick. Man glömmer så fort. Och vi har faktiskt hunnit med en hel del!

Det började en tidig vårdag förra året med att vi satt och drömde om ett altandäck. Ett lite lagom projekt som man kan göra själv, inte kostar så mycket pengar och inte tar så lång tid. Det där altandäcket drog sedan igång denna renoveringskarusellen som nu har varat i över ett år.

För då kände jag att huset är ju odränerat och det känns dumdristigt att bygga ett altandäck som man sen får riva om det behöver dräneras. Istället för att dränera ”bara för att” så velade vi fram och tillbaka om hur vi skulle göra. Kanske kan vi strunta i dräneringen och hoppas på det bästa? Men nej, lite mäklartakter har jag kvar och vi ringde därför en besiktningsman från Anticimex för att göra en fuktmätning. Vi hade inte känt lukt eller sett några spår av fukt, men liksom för att vara på den säkra sidan. Det visade sig att hans fuktmätare gav utslag när han borrat upp ett hål i väggen i det rum vi idag har som sovrum. Då fick jag panik och bad honom borra i alla källarväggarna. Det gav inga fler utslag men lukten vittnade om att vi nog helst skulle dränera om.

Alltså den paniken och uppgivenheten. Vi såg hundratusentalskronor flyga iväg och altandäcket kändes plötsligt väldigt avlägset. Efter att ha haft hur många dräneringsfirmor som helst till att titta på jobbet (en del kom aldrig trots löften) och de flesta var helt fullbokade så började vi fundera på att göra jobbet själva, med handledning av bästa John som har grävföretag och som lovade hjälpa oss.

Beslut togs och när våren var som finast så grävde jag upp alla land, vi bröt upp all stenläggning och rev trappan ner till baksidan. Vi rev verandan och grävde upp stora cypressträd. Grävde upp utebelysning och fina formklippta träd. Vi slet alltså som djur. Vi som köpt en pedantskött trädgård med minutiöst skötta land, fin trädgård och prydlig stensättning fick nu förstöra alltihop. Det gjorde ont kan jag säga.

Sommaren sedan ska vi inte prata om. Som Samme slet. Herre gud. Han slipade bort asfalt från väggarna, grävde grävde och grävde. Vi stötte på så mycket berg. Berg som han grävde bort, fick spetta upp och som vi till slut fick spränga bort. Vår trädgård visade sig bestå av enbart sand, vilket innebar att hälften av det vi grävde rasade ner.

John kom och skulle påbörja det stora grävandet och då gick så klart grävaren sönder. Allt sköts upp. Om det kändes uppgivet? Svar ja. Men så en solig sommardag i juli kom hans bror Kalle med stora grävaren och grävde upp hela trädgården. När jag kom hem från jobbet såg det ut så här. Jag minns att jag undrade vad i helvete vi givit oss in på. Men höll mig lugn för att inte vi båda skulle få panik.  Vi stötte på så många motgångar på vägen som jag inte ens orkar gå in på. Med lutning mot brunn, avloppsplacering och dagvattenledningar. Men vi löste det! Vi rådfrågade kommunen, rådfrågade John och läste otroligt mycket på internet. Jag hade god nytta av min utbildning också kan jag säga.

 

Så vi dränerade efter konstens alla regler. Gjorde singelbädd, lade nya rör, kontrollerade lutning, isolerade och tätade. Sen en lika solig sommardag (jag minns att jag hade hög feber) kom Kalle igen och lade igen hela skiten. Vi stod i gropen och korrigerade och han öste igen. Vi drog dagvatten och kontrollerade lutning. Så plötsligt var det klart. Och jag ville gråta av glädje och lättnad att det var över.

Sedan tog vi beslutet att vänta med att återställa trädgården. För att vi helt enkelt inte hade ork och motivation nog. Då hade vi hållt på med dräneringsprojektet hela våren och hela sommaren. Dessutom behövde marken sätta sig innan vi kunde sätta plintar och lägga ny stenläggning, med risk för att det skulle röra sig annars. Så Samme och hans bror byggde upp vår gamla entre provisoriskt och sen har vi levt med den hela hösten och vintern. Vi har levt med att trädgården bara är en sandig öken och försökt att inte tänka på hur fint det en gång var.

När det sedan blev höst var det dags att börja det invändiga slitet. För nu skulle källarväggarna rivas och bytas. All isolering skulle bort och träreglar bytas mot stål. Golvet beslutade vi skulle fuktspärras när vi ändå gjorde jobbet så ville vi göra det ordentligt. Så vi började riva. Plastmattan på golvet hade ett lim som var nästintill omöjligt att få bort. Som vi slet. Med barkskrapa, slipmaskin, spadar och hackor. Till slut hyrde vi maskin från Cramo, men den gick nästan bet den också. Sedan väntade en lång period med avfuktare i rummet för att säkert dra ut all fukt ur väggar och betongplatta. I oktober kunde vi till slut påbörja uppbyggnaden av rummet igen. Pappa målade fönster och dörr vitt, vi lade in platonmatta och parkettgolv, satte nya stålreglar och nytt gips. Ny isolering ovan mark och slutligen satte vi in en ny garderobslösning, ventilerade golvlister samt vit glasfiberväv på väggarna. Vi köpte ny säng och lagom till jul var vi klara!

 Sovrummet före

Sovrummet idag 

Efter julledigheten var det dags att börja i nästa rum. Det stora gillestugerummet. Nu hade vi fått veta att det bodde en liten bebis i magen och då kom stressen på ett annat sätt. Jag kände att vi inte behöver ha ett bebisrum klart när den lille kommer, men det ska fan i mig vara fuktsäkrat! Så vi körde på. Rev väggarna (här behövde vi som tur var inte byta golvet eftersom det var nylagt och fuktsäkrat) och byggde upp dem igen. Här var inte heller fukten något problem vilket gjorde att vi inte behövde vänta på någon uttorkning. Det gick alltså relativt smidigt och vi passade även på att måla om tak och befintliga väggar i rummet när vi ändå var igång.

När det var klart, var det bara att gå på nästa rum, bebisens blivande rum. Vi rev väggar och tog bort laminatgolvet. Här hade förra ägaren slarvat och lämnat kvar rester från en gammal heltäckningsmatta. Smart. Den skulle bort och återigen slet Samme som ett djur på kvällarna. Som den satt! Vi hade lösningsmedelscocktails som ångade i hela huset och jag åkte och köpte nya sliprondeller för att de slets ut. Men nu är det betongrent och inte heller här var fukten ett problem. Dock står vi stilla här nu eftersom våren har kommit och vi behövde börja med färdigställandet av trädgården.

Rum nummer tre får sig första omgången

Vi har valt att leja bort trädgårdsdelen, vi varken hinner, orkar eller kan. Johns företag kommer och gör gräsmattan redo för sådd och det känns så himla skönt att slippa! Innan dess ska vi dock ha hunnit bygga klart stommen för trädäcket, ni vet det som startade hela karusellen. Det är det vi (Samme) har hållt på med nu. Det är inte bara att slänga ihop ett däck; eftersom vi inte har någon trädgård att utgå ifrån i nuläget så har vi fått sätta marknivåerna allt eftersom och planera utefter däcket. Vi har även vår entretrapp i anslutning till däcket, vilket gör att vi har haft en hel del planeringsjobb för att få det att bli bra. Men nu är vi på god väg och stommen sitter uppe och ritningarna för den nya verandan är klara. Snart kan vi förhoppningsvis börja lägga trall och John kommer veckan efter påsk. Sedan kan vi så gräset i tid. Och sedan kan vi andas ut lite igen.

Projekt altandäck precis påbörjat 

Grovskiss över framsidan

Trappan ner till baksidan och gången från garage till däck blir ett senare bekymmer. Det är inget akut och det hinner vi efter bebis har kommit. Huvudsaken är att vi har en klar ingång och ett färdigt altandäck som jag och bebis kan sitta på i juli :)

Att färdigställa bebisens rum blir ett höstprojekt, vi har allt inköpt så det tar ingen tid, men det är heller ingen brådska. Bebis kommer att sova inne hos oss i början ändå, så det känner vi ingen panik över alls.

Men ja, när trädgården är återställd och bebisens rum är klart, då jäklar ska vi fira! Och det ska bli så himla skönt! Tänk vad en dröm om ett trädäck kan ställa till med! :) Men tacksamt ändå, så himla skönt att vi har gjort allt detta slitet INNAN vi fick barn! Det hade ju aldrig gått annars, varken tidsmässigt, orkmässigt eller ekonomiskt. Och så skönt att känna att huset är totalt fuktfritt när det ska bo en liten där!

Så summa summarum, det har varit väldigt slitigt och jobbigt detta året (och är fortfarande) men jag är SÅ glad att vi har gjort det! Och förhoppningsvis får vi en ÄNNU finare trädgård när vi är klara, ett stort fint altandäck,  vi har fått ett superfint sovrum och bebisens rum kommer bli kanon. Så inget ont som inte har något gott med sig! :)