Tacksamhet

Ibland händer sånt där som liksom ruskar om en fundamentalt. Obegripliga, orättvisa vidrigheter som inte ens går att hålla fast tanken vid utan en känsla av bottenlös ledsamhet. Jag är inte personligt drabbad men människor i min närhet är. Alla våra tankar går till er, varje dag.

Vi som har det bra måste vara tacksamma för det vi har. Det är vår förbannade skyldighet att hitta glädjen i varje levd dag. Vi är skyldiga dem det som tvingas lämna oss för tidigt. Vi har aldrig mer än nuet och vet ingenting om morgondagen. Jag är själv expert på att lägga onödig fokus och energi på oväsentligheter. Gnäll och oro över petitesser.

Därför ägnar jag detta inlägg åt tacksamhet. Av respekt till de som inte har något att vara tacksamma för. 

Idag är jag tacksam över: (utan inbördes ordning)

Över varje dag jag vaknar och lyckas häva migränen

Över att jag fått möjligheten att sätta ett nytt litet liv till världen. Magiskt! 

Över att min familj och nära och kära är friska och mår bra.

Över att jag och bebis är friska och mår bra

Över att jag har min fina S. Att vi två ska bli tre är ju helt overkligt. En liten minimänniska som är hälften jag och hälften han! Otroligt! Idag firar vi 3,5 år och jag fick blommor dagen till ära. Tack för att du finns!