V.22 (21+0)

Mamma v. 22:

Inte mycket nytt i apparna denna veckan; håret kan kännas tjockare, tandköttet känsligare och undvik stark sol eftersom fräknar, födelsemärken och pigmentfläckar kan påverkas.

Bebis v.22:

Barnet växlar mellan sömn och vakenhetsperioder och har redan en egen dygnsrytm. Ofta är barnet som mest aktivt när mamman vilar för att vaggas till sömns när mamman håller igång. Den del av hjärnan som tillverkar hjärnceller utvecklas mycket under denna veckan. 

Barnet har fortfarande slutna ögon men kan se ljus och mörker genom de tunna ögonlocken. Vikten har ökat till 450 gram och längden är ungefär 27 centimeter.

Egna reflektioner:

Ett av de där delmålen jag skrev om är här! Ett superviktigt för mig. Från och med v. 22 kan bebis överleva om den (Gud förbjude) föds för tidigt! Givetvis med betoning på k a n och det skulle så klart kunna vara ödesdigert att födas nu. Men det är mest tanken på att det k a n gå som känns väldigt skönt! Från och med nu ska jag liksom ringa förlossningen om det är något akut, det är alltså fler än jag och samme som skulle försöka rädda knyttet. Innan v. 22 räknas det kallt som missfall... Vi hoppas så klart att knyttet stannar inne i magen länge till och varje dag nu framåt gör stor skillnad i överlevnadschanser. Känns häftigt! 

Migränen är så himla mycket bättre, jag har haft tre dagar med Alvedon nu på snart två veckor, vilket är en sjuk skillnad mot varje dag och flera om dagen för att orka vara uppe. Energinivån är ofantligt mycket bättre och jag riktigt njuter av att göra enkla saker som att laga mat, putsa fönster, vika tvätt och städa. Allt sånt som släpat efter tidigare! Fogarna bråkar lite men inte alls så att jag inte kan hantera det. Oftast gör det bara ont när jag stått, gått och suttit för mycket, som efter en dags jobb. Men vilar jag då på rygg och värmer lite så ger det oftast med sig! Jag kan dessvärre inte träna alls pga det, men det är som det är och efter att ha varit så däckad i migrän så är jag fullständigt nöjd bara att orka vara på benen och klara vardagliga sysslor, ett socialt liv och att jobba. Träna hinner jag göra sen..

Längtar sjukt mycket efter att känna bebis röra sig mer, hittills är det bara de två sista dagarna som jag är säker på att jag känt små buffar. Jag vet att det beror på moderkaka och myom och är inte orolig, bara otålig! :)

Magen v. 22 (21+0)

Eller eg. 21+1 eftersom jag fuskade och tog dessa bilder innan jobbet idag måndag ;)