Faller på eget uttalande

Ikväll tvättar jag, lagar mat och städar. Jag diskar och plockar och livet är som vanligt. Men jag går på autopilot och hjärnan är inte riktigt närvarande. Jag sade nyss att livet alltid går vidare och att man ska vara positiv. Jag har försökt och haft en hyfsad dag men fuck that ikväll. Jag känner mig så otroligt ensam och oförstådd ikväll och i ett enormt behov av en kram. Men här sitter jag. Och tankarna snurrar i en rasande fart. Blä.

Kram