Varnar redan nu för att detta kommer att bli ett spretigt inlägg med mycket olika tankar, funderingar och åsikter. För sådan är min dag idag och det är ju den jag redogör för här i bloggen:)
Åsiktsmaskinen har vaknat i mig idag och det är främst två ämnen som stör mig lite idag.
Det pratades på TV idag om ordet "gumman". Jag spetsade öronen för jag har aldrig förstått problemet riktigt. Vad är det för fel att bli kallad för gumman? Varför ses det som så förminskande? Jag förstår helt och fullt att i karriären, av en chef eller medarbetare (manlig är att anta) så kan det ses som förminskande. Men i ett förhållande? Herre gud jag tycker gumman är hur gulligt som helst om det kommer från en partner! Eller ska han ställa sig i givakt och slicka fötterna? Vad är det för fel med att vara gumman för sin pojkvän? Varför är det förminskande? tjejerna på TV skulle A L D R I G tolerera att NÅGON kallade dem för gumman. Eh okej. För mig är det ett tecken på tillgivenhet och jag blir hellre kallad för gumman än Anna. Så. Då fick jag ur mig det.
Andra ämnet är våld. Jag hatar våld. Jag tycker det är onödigt, omanligt och osmakligt. Jag tycker alltså inte heller att kampsporter (med slag mot kroppen) och boxning i alla dess former är sport. Och jo, jag vet att det tacklas i hockeyn och det är slagsmål i hockeyn, MEN. Själva sporten i sin grund går inte ut på att skada. Blev lite uppretad angående detta i en diskussion jag hade i morse. Komiskt, eller snarare ironiskt nog, blev jag stående vid ett rödljus med tre unga tjejer innan. De pratade högljutt och det gick inte att undvika vad de pratade om. De pratade om killar. För att citera den ena av dom "fy fan han var en såndär smalis du vet, sån sjukt omanlig kille liksom" varpå nästa svarae "Va? Erkänn han kunde inte slåss?" Då fnittrade dem ihjäl sig och fortsatte "Whaaat hahaha faan åh nej en sån tönt då alltså, som inte kan slåss"
Va? Har jag missat något? Sedan när sitter manlighet i att slåss? Jag hatar killar som slåss. Kom inte och impa på mig genom att slå ner någon. För för mig är ni mindre än min lilltå då.
Så! Där fick jag ur mig det! Skönt! :) Annars tycker jag otroligt synd om Anja Pärsson idag, liksom Helena Jonsson (stavning?). Så sjukt besviken och ledsen hon var, och jag förstår henne. Hon grät och grät och det gjorde ont att se.
Snön är tillbaka. Jag hatar det! När jag ÄNTLIGEN kunde ta mig fram till träningen på barmark så kommer det en NY snöstorm! Slet som ett djur idag genom hela stan i detta hemska vädret för att komma till träningen. Dessutom ställer det till det så i trafiken. Hörde två ambulanser innan idag och det ger mig rysningar. Usch så hemskt med bilolyckor! Jag och A ska åka hem imorgon så jag hoppas verkligen att det har blivit bättre väder tills dess! Usch hatar att vara ute på vägarna i sånt här väder!
Slutklagat från mig, jag vet att detta inte är ett av de mest inspirerande inlägg jag har skrivit. Men livet är inte alltid inspirerande! Hehe.
Imorgon är det iallafall en ny dag och det är FREDAG! Det är OS-hockey och fredagsmys och jag tror att det kommer att bli en fiiin dag;)
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar