i en blogg jag ofta läser var det en länk idag till en annan blogg som jag har följt lite sporadiskt. En länk till en annan Anna. Jag har sträckläst de sista månaderna i hennes blogg nu på morgonen och tårarna bara rinner och rinner och rinner. Skäms över att jag har mage att gnälla över mina småsaker. För det kunde varit så mycket värre. Anna däremot, hon vet vad det verkligen innebär att behöva kämpa. Sista inlägget är ett avskedsinlägg. Hon vaknar förmodligen aldrig mer och lämnar en 2årig dotter och en älskad man i sorg. Fy helvete vad grymt livet kan vara rent ut sagt.
Här kan ni själva läsa om den andra Annas öde. Varnar dock känsliga läsare, för det är ingen rolig läsning.
Det är hemskt och det är en form av självplågeri att gå in och läsa sånt här. Men jag är en sån person så jag bara måste. Dessutom ger det perspektiv på tillvaron och man vänder problem till möjligheter.
Dags att torka tårarna nu, stiga upp ur sängen och ta tag i det egna livet. För hur jävligt det än är för andra så har man ju trots allt bekymmer med sitt egna liv och sina egna problem. Men de känns typ 1000 gånger mindre idag än igår.
Kram
2 kommentarer:
Ja, vad ska man säga...
Tårarna rinner även här.. tror inte en människa blir oberörd av detta!
Som sagt, ens egna problem blir verkligen mindre, om de inte helt och hållet försvinner!
Jag har såå mycket att vara tacksam för!
Hoppas du har en bra dag Anna! =)
Ja visst är det hemskt! Så fruktansvärt! Visst har du det, å det har jag med! Min dag har varit fin, hoppas din var likadan! =)
Skicka en kommentar